Viktigt och oviktigt

Skeppshunden Liza

2011-07-13T15:58:00.001+03:00

Hej!
Jag har inte skrivit i bloggen på länge, men som ni kanske hört så är jag numera skeppshund på s/y Lina. Det är en flytande koja som mina människor tycker om att bo i, tydligen. Själv tycker jag väl att det är sådär... Väldigt trångt och sen är det ganska jobbigt när man ska ta sig till och från kojan. Det är risk att man ramlar i vattnet, det gjorde jag faktiskt en gång!
Jag trivs bäst när vi kör med motor, det känns tryggare på nåt vis, och inte lutar kojan så mycket då heller. Då bruksr jag ligga nere i kojan på golvet, eller i min koj (den är verkligen stor och rymlig, det är nog min favoritplats!).
Ibland får dom för sig att hissa stora tygskynken och stänga motorn. Då blir det en massa olika ljud och det lutar väldigt. När vi tar oss fram på det sättet brukar jag för säkerhets skull försöka hjälpa till så mycket som möjligt, fast mänskorna verkar inte uppskatta det så mycket, konstigt nog...
I början försökte mänskorna lämna mig ensam i kojan, men det protesterade jag mot på det bestämdaste! Jag skällde och ylade så mycket jag orkade, och då kom dom snabbt tillbaka och hämtade mig. Så nuförtiden går jag alltid med när de ska gå på restaurang.
Jag har ju löpt nu, och då har mina mänskor tyckt att jag ska ha byxor på mig. Det är väldigt opraktiskt, för då kan man ju inte putsa sig och hålla sig ren. Dom har så många konstiga ideer mina människor...
En sak har varit kul, jag har träffat en massa snygga killar när vi har varit ute. Tyvärr har jag inte fått till det med nån enda, och det är nog mänskornas fel, för dom har ju släpat iväg med mig precis när man har träffat nån!
Igår träffade jag en fånig liten kille som hette Olle, men nu har jag löpt färdigt, så han hade inget för att han snusade mig under svansen. Jag sa till honom på skarpen, och sen blev vi riktigt goda kompisar och jagade varann på bergen här på Granskär.
Nu börjar jag nog längta hem till min korg och min kudde på altanen. Jag härde att mänskora pratade om att kanske åka hem i morgon.

Granskär

2011-07-12T23:50:00.000+03:00

Det har varit lite dramatik på Granskär idsg. En eskader om sex båtar har anlänt, och på grund av den relativt friska vinden har det vsrit lite problem att lägga till. En segelbåt som skulle längst in i viken kom för långt in och fastnade i leran. Med tampar och assistans från olika håll kom han loss och ligger nu vid sidan av oss. Vi har också flyttat, vi låg vid yttre bryggan långsidesförtöjda förut, med det var så gungigt och ryckigt, så vi flyttade till inre bryggan med fören mot land. Betydligt lugnare!
Liza har träffat en kompis - Olle är skeppshund på en av eskaderbåtarna, och när de fick vara lösa och bekanta sig blev de snart vänner.
Vi åt middag tillsammans med eskaderseglarrna och sen var det några som ville bsda bastu.

Och världen är liten - en hade gått i samma skpka som Johan i Åkersberga!

Karlby, Kökar

2011-07-09T19:30:00.000+03:00

Motvind hela dagen, dock inte så hårda vindar, 3-4 m/s bara, men det är nog Volvon som fått knuffa fram oss hela vägen till Karlby där vi ligger nu. Vi tog det lilla södra faret denna gång, och det gick bra. Det fanns med på kartplottern, så det var bara att följa strecket! :-)
Bra med rum fanns det när vi kom, men hamnvärdarna skulle ändå visa oss var vi kunde få ligga. De var inte helt trevliga. Vi provade först på ett ställe, men det var för smalt mellan stolparna. Johan backade ut för att komma till en ny plats som de visade på. "Gör som du blir tillsagd!" röt hamnvärden.
Hmmm... inte riktigt kul att få ett sådant bemötande, imte ens om man beter sig lite klumpigt (det gjorde inte vi!)
Han bad faktisk om ursäkt sedan, att han brusat upp, men jag tycker nog att man borde söka sig nåt annat jobb om man inte kan vara trevlig i alla lägen när man har ett serviceyrke.
Jag minns när vi hade gästhemmet... då fick man nog smila och le fast dom pissa i sängen och spydde ner toan.
Sen skulle vi betala hamnavgiften - med kort som vi gjort i alla andra gästhamnar umder resan.
"Haha, är ni så dumma att ni åker ut i skärgården utan kontanter! Det var det dummaste vi hört på länge! Tänk när det blir strömavbrott då, då kan ni inte köpa nånting!"
Nå vi har klarat oss med kort hela resan, t o m i Vänö, där pubvärdinnan kom ut med sin lilla trådlösa GSM-kortläsare när vi köpte öl. Fast i Vänö betalade man hamnavgiften genom att lägga 10€ i en järnkluns vid bryggan.
25€ kostade det här i Karlby, dyrare än i Östra hamnen!

Ja, vi är i alla fall hemma i åländska vatten igen...

Karlby, Kökar

2011-07-09T19:26:00.000+03:00

Motvind hela dagen, dock inte så hårda vindar, 3-4 m/s bara, men det är nog Volvon som fått knuffa fram oss heöa vägen till Karlby där vi ligger nu. Vi tog det lilla södra faret denna gång, och det gick bra. Det fanns med på kartplottern, så det var bara att följa strecket! :-)
Bra med rum fanns det när vi kom, men hamnvärdarna akulle ändå visa oss var vi skulle få ligga. De var inte helt trevliga. Vi provade först på ett ställe, men det var för smalt mellan stolparna. När Johan backade ut för att komma till en ny plats som de visade på. "Gör som du blir tillsagd!"
Hmmm... inte riktigt kul att få ett sådant bemötande, även om man kanske beter sig lite klumpigt (det gjorde faktiskt inte vi!)
Han bad faktisk om ursäkt sedan, att han brusat upp, men jag tycker nog att man borde söka sig nåt annat jobb om man inte kan vara trevlig i alla lägen när man har ett serviceyrke.
Jag minns när vi hade gästhemmet... då fick man nog smila och le fast dom pissa i sängen och spydde ner toan.
Sen skulle vi betala hamnavgiften - med kort som vi gjort i alla andra gästhamnar umder resan.
"Haha, är ni så dumma att ni åker ut i skärgården utan kontanter! Det var det dummaste vi hört på länge! Tänk när det blir strömavbrott då, då kan ni inte köpa nånting!"
Nå vi har klarat oss med kort hela resan, t o m i Vänö, där pubvärdinnan kom ut med sin lilla trådlösa GSM-kortläsare när vi köpte öl. Fast i Vänö betalade man hamnavgiften genom att lägga 10€ i en järnkluns vid bryggan.
25€ kostade det här i Karlby, dyrare än i Östra hamnen!

Ja, vi är i alla fall hemma i åländska vatten igen...

Björkö

2011-07-08T15:48:00.000+03:00

Vi ligger i en riktigt fin naturhamn på Björkö, som ligger norr om Finska Jurmo. Man tar sig genom ett smalt hål in i en lagun som nog är skyddad för de flesta vindar. Det bästa av allt är sötvattenssjön, som ligger innanför klipporna ovanföe lagunen. Vattnet där är kristallklart och bottnen besår av härlig sand. I dag har vi legat större delen av dagen på ett par släta klippor vid sjön och badat när det blivit för varmt.
Tyvärr är vi ju inte de enda som känner till denna plats, så det ligger ganska många båtar här, igår kväll räknade jag till 30 båtar.
Det går en naturstig runt sötvattenssjön, den gick vi igår kväll. Ovanlig och spännande stig!
Nu sitter jag högst uppe på berget, för nere i båten är vi i total radioskugga. Orsaken till att jag klättrade upp var att jag måste få tag på dagens middagsrecept som finns på Internet!

Vänö

2011-07-06T20:58:00.000+03:00

Vi har i dag flyttat oss till Vänö, en liten ö söder om Rosala, ungefär. Sist vi var hit för tre år sedan var vi helt ensamma i hamnen. Vi trodde nästan den var nedlagd. Så är inte fallet denna gång - det är smockfullt i hamnen! Det finns 30 platser enligt hamnboken, och jag räknade till 30 båtar, och då är en del STORA och tar upp flera båtplatser.
Det var ett väldigt trixande med tampar och fendrar när vår styrbordsgranne skulle lägga till. Men det fixade sig till det bästa och nu när det kommer nya båtar får dom vackert vända och gå någon annanstans, kanske till Rosala...
Vi var på promenad till det lilla kapellet på andra sidan ön. Sedan blev det ett dopp från badstegen innan vi intog dagens middag bestående av kräftor (dom var inte helt lätta att få tag på, men i Dalsbruk hade dom!).
Klarblå himmel, sol i sittbrunnen, vad kan man mer begära?

Forts Dalsbruk

2011-07-05T13:49:00.000+03:00

Vi är fortfarande kvar i Dalsbruk, vi trivs bra i denna lugna hamn med gott om plats och mellanrum mellan båtarna. Men det är full aktivitet inför jazzfestivalen som börjar i helgen, så vi ska nog laga oss härifrån i morgon.
Efter frukost och toalettbestyr gick vi iväg på vandring längs den 3 km långa naturstigen, men den var så dåligt utmärkt så vi kom på avvägar och gav till slut upp. Vi hittade en motionsslinga som förde oss tillbaka till samhället. Jag blir riktigt arg när dom inte kan märka ut stigarna ordentligt! Det ska inte finnas några tveksamheter åt vilket håll man ska gå!
På hemvägen var vi via kyrkan, som är jättestor och byggd av slaggsten från järnbruket, viket de flesta gamla byggnader här är.
Därefter var vi till en keramikverkstad. De hade massor av fina saker till försäljning, men vi köpte inget.
På eftermiddagen blir det proviantering inför avfärden i morgon. Vi kommer knappast till någon välsorterad butik på ett tag nu, för vi tänkte gå till Vänö, Aspö och Björkö, kanske...

Dalsbruk

2011-07-04T15:05:00.002+03:00

I går kom vi hit till Dalsbruk. Det är en otroligt fridfull gästhamn. Efter att ha varit i Åbo och Airisto, där muskelbåtarna, jetsettarna och barnfamiljerna håller till är Dalsbruk en lisa för själen. Så här blir vi nog ett par dagar.
I dag är det mulet med lite regn i luften. Vi har besökt museet där det var en kunnig och intressant guide som visade oss alla byggnader som hörde till museet.
Vi köpte jordgubbar och ärtskidor i hamnbutiken. Sen blev det lumch i ruffen p g a regnrisken. Vi ska ännu proviantera för några dagar i Sale-butiken. Eventuellt blir nästa hamn Vänö, där vi varit förut.
Liza löper fortfarande och är allmänt jobbig. Det är tolfte dagen i dag, så vi hoppas att det ska mattas av så smånimgom. Hon fick komma med in på museet, för guiden var en riktig hundmänska. Men Johan gick och smetade ut de blodiga spåren efter henne med crocksen, så inte guiden skulle se att hon löpte.

Airisto

2011-07-02T23:48:00.001+03:00

Vi har tillbringat två dagar i marinan i Airisto. Det har varit otroligt varmt, mem i dag har ett häftigt åskväder dragit förbi, så det är faktiskt lite svalare i kväll. I morgon drar vi vidare till Dalsbruk!

Lizas blogg

2011-03-23T22:03:00.000+02:00

Jag har börjat på kurs med min han-mänska. Det var många andra hundar där med sina mänskor också. Vi passade på att utbyta erfarenheter, det är ju alltid intressant att höra vad andra har för problem med sina mänskor. Det var faktist några där som hade stora problem. Då känner man sig riktigt lyckligt lottad, för mina mänskor är ju ändå ganska välartade och lydiga om jag får säga det själv.
Först skulle tydligen mänskorna dresseras skilt och då fick inte vi hundar vara med. Jag fick sitta i min bur i plåtkojan under tiden, och jag vet inte vad dom gjorde med mänskorna. Jag hoppas i alla fall att dom var snälla med dom, för man vill ju inte att ens mänska ska fara illa när man inte är med och vaktar!
Sen fick vi alla vara med och vi hade mänskorna i koppel. Dom ställde ut en skål mat på marken, och det var tydligen inte meningen att man skulle få ta av maten. Men jag lyckades ändå snappa åt mig en köttbulle ur skålen. Man kan inte säga annat än att dom är roliga, mänskorna, ställa ut mat och inte äta upp den! Konstigt!
Den där trasseltossen Iris var där med sin tik-mänska. Jag kunde inte annant än fnissa åt henne! Vilken fjompa! Hon var livrädd hela tiden och var tvungen att gömma sig bakom sin mänska hela tiden! Hon är nog för barnslig för att va med på den kursen, det märktes tydligt!

I natt var jag riktigt rädd! Det blåste och förde oljud ute. Jag försökte övertala han-mänskan att få komma och sova i deras korg. Dom har ju en jättestor korg, och jag skulle rymmas där hur bra som helst. Men jag lyckades inte övertala honom, och sen försökte jag med tik-mänskan, men det gick inte med henne heller. Så jag fick vackert gå till min egen korg.. men usch vad otäckt det var med alla ljud!
Hoppas att det inte blåser så mycket nästa natt!

Lizas blogg

2011-03-13T20:39:00.001+02:00

Den här helgen har det varit valp-människor här. Tre stycken och det var bara han-valpar. Dom var väldigt busiga och hade mycket ljud för sig, så jag fick ganska ont i öronen. Men det var kul att träffa dom också, och jag fick busa en hel del. Här sitter vi i soffan allihop, och jag försöker pussa den minsta lilla valpmänniskan.

Jag har också träffat grannhunden Bex den här helgen. Vi gick ut på isen här nedanför vår koja, och vi skulle vara okopplade. Jag blev riktigt rädd, för Bex kom på mig och tog mig i nacken. Det gjorde inte ont precis, men jag blev jätterädd och morrade. Sen fick Bex plötsligt ont i benet och linkade iväg (som tur var) så jag sprang till mina människor och tog skydd. Jag tycker nog inte att han verkar så farlig, det är nog bara att han vill visa att det är han som bestämmer. Man vet ju hur killar är, så det är bäst att låta dom tro att det är dom som bestämmer. Snart ska ju jag löpa, och då ska nog Bex få se vem det är som EGENTLIGEN bestämmer!

Lizas blogg

2011-03-09T21:37:00.000+02:00

Nu har jag varit här hos mina nya mänskor ett bra tag, det känns som hela livet faktiskt!
Jag har märkt att dom har en del ovanor också.
T ex är dom koppeldragare. Jag har hört att det är ett svårt problem att bli av med om man har sådana mänskor. Jag har ju bra speed på när vi promenerar med koppel, man vill ju framåt och lukta på nästa kissfläck! Och då har man en människa hängandes och dragandes i kopplet hela tiden! Det är väldigt irriterande!
T o m har dom börjat med att stanna helt och där står vi tills jag tittar uppgivet på dom, och då först sätter dom fart igen. Det är nästan så att jag måste gå lite saktare och hålla jämna steg med dom... jag har börjat med det ibland, och det verkar dom tycka om! Tur att man får gå lös för det mesta!

En annan sak som dom inte fattar är att främmande hundar kan vara farliga. Vi åkte med den där stora plåtkojan som går på vatten häromdagen. Då ska man sitta tillsammans med främmande hundar och mänskor. Det kan ju va farligt när dom främmande hundarna kommer så nära inpå, så jag försöker skydda oss så gott det går. Mina mänskor har ju inga huggtänder, så jag ser det som min uppgift att skydda oss. Men han-mänskan blir jättearg på mig när jag skäller och morrar åt de andra hundarna. Ja, dom är verkligen konstiga, mina mänskor!

Dom har andra ovanor också. Ibland börjar dom duscha och byta pälsar på kvällarna. Då vet man att man inte får följa med. "Gå och lägg dig, du Liza!" säger dom, och då brukar jag gå till min korg. Sist iddes jag inte ens gå och säga "Hej då" åt dom, utan jag låg kvar i min sköna korg. Det var ganska skönt egentligen, för han-mänskan hade envisats med att borsta och kamma mig strax innan, och det luggar hemskt, särskilt i skägget! Så jag var ganska trött på honom just då.
Och jag har ju märkt att dom kommer hem efter ett tag. Synd att jag inte kan spela lite cool då, och inte verka så överdrivet glad när dom kommer. Men det är faktiskt hemskt kul att ha flocken samlad igen, så jag brukar skälla och hoppa och fara runt så mycket jag orkar.

I stort sett trivs jag riktigt bra här. Jag har ju börjat jobba, kanske jag inte har nämt det. Jag trivs bra med människorna där på jobbet, men arbetet är ganska tråkigt. Mest ligger man under skrivbordet och sover, och ibland far vi ut med plåtkojan. Då brukar jag sitta på han-mänskans plats i plåtkojan och vänta. Han vill att jag ska sitta i baksätet, men där ser man ju inte lika bra.

Lizas blogg

2011-02-23T21:08:00.000+02:00

I dag skulle min tik-människa iväg igen, och jag stod och såg så bedjande ut som jag bara kunde, och då sa hon: Varsågod! och jag fick följa med.
Min tik-människa har en mycket mindre plåt-koja än han-människan. Men jag brukar ändå försöka få henne att lyfta upp mina bakben i plåtkojan... men i dag sa tik-människa att jag skulle skuta schåpa mig och hoppa in utan att krångla! Så jag klev in steg för steg - man behöver inte ens hoppa för att ta sig in i den plåt-kojan!

Sen blev det lite tråkigt, för jag måste vänta i bilen medan människan gick in på ett ställe. Det var inte så länge, så det blev inte kallt i kojan, och när tik-människan kom blev jag jätteglad och ville helst sitta där längst fram, men hon sa åt mig att jag måste sitta där bak.

Sen for vi och hälsade på dom där små valp-människorna som jag har träffat en gång förut. Det skulle vara jättekul att busa med dom, men den minsta valp-människan verkar vara lite rädd för mig, men han skrattar när jag kommer åt att pussa honom.

Sen for vi hem, och gick genast ut och lekte med min favoritleksak. Tik-människan kastade den och jag hämtade den och "dödade" den, alltså jag ruskade den tills den måste vara helt död! Jag fick träna att sitta och vänta medan min människa gick och gömde leksaken i snön. Det är jättesvårt att hitta den när det bara är det svarta handtaget som sticker upp i snön!
Man kan inte lita på tik-människan - helt plötsligt, om man är ett tiotal meter framför, försvinner hon och man måste gå tillbaka och leta upp henne. Och då ligger hon i något dike eller traktorspår! Man måste ha koll på henne HELA TIDEN annars kommer hon bort! *SUCK!*

Lizas blogg

2011-02-21T10:05:00.000+02:00

Hej igen, alla!

I dag åkte han-människan iväg och jag blev hemma med tik-människan. Jag undrar lite hur dom ska ha det, när man väl vant sig med att åka på jobb varje morgon så ändras det plötsligt. Men det var nog ganska skönt att få krypa ihop i korgen ett par timmar, det kan jag erkänna.

I går när vi var på promenad såg jag människor som hade pinnar både på framtassarna och baktassarna. Dom viftade och stötte med pinnarna, det såg riktigt tokigt ut, så jag försökte jaga dom och skälla på dom. Men han-människan ropade åt mig, så jag förstod att man inte får jaga dom.

Och i dag, gissa vad min tik-människa gjorde: Jo, hon gick till ett ställe under vår koja och hämtade fram såna där pinnar och plankor och satte dom på sig. Nå, jag tyckte det var helt okej. Det bästa var att vi inte gick längs med den tråkiga vägen, utan vi for åt andra hållet, på de jättestora öppna fälten som finns nedanför vår koja.
Jag fick nog rikitgt bra motion, för det var massor med snö, och jag passade på att göra små utflykter i skogskanten, för det var mycket rådjurslukt där!

Visst är det en snygg bild på mig? Min tik-människa tog den i går när vi var ute och promenerade. Hon ville att jag skulle sitta och posera så här fint. Jag tycker att jag gör mig väldigt bra på bild!

Lizas blogg

2011-02-19T19:51:00.000+02:00

I dag lämnade mina människor mig hos min kompis Scott. Det är ett ganska bra ställe, för där kan man kissa inne... det luktar i alla fall hundkiss där, så jag brukar passa på att lämna mina dofter också... men människorna verkar inte gilla det riktigt. Jag undrar varför, det luktar ju redan hundkiss där??
Mina människor var borta jättelänge, men dom kom tillbaka till slut, och då skulle vi gå ut och leka. Det kom andra hundar dit också. Det var jättespännande! Jag fick tyvärr inte leka med de andra hundarna. Vi skulle söka upp våra människor som gömde sig i skogen. Först fattade jag ingenting, men sen förstod jag vad det gällde. Jag skulle bara söka upp min tik-människa eller han-människa som stod bakom en buske. Det var inte så svårt.
Sen åkte vi hem och jag fick min middag. Jag var jättehungrig i dag, så jag åt upp nästan allting. Sen tog min tik-människa ut mig på promenad. Hon hade pinnen med, den brukar hon hålla på och kasta till mig. Det är kul. I dag fick hon för sig att gömma sig bakom snödrivorna medan jag kastade pinnen. Först blev jag lite konfunderad vart hon tog vägen, men sen förstod jag att hon ville leka, så jag sökte snabbt upp henne.
Hon är lite jobbig när hon ska hålla på och ha mig att gå fot och sitta och vänta. Men jag gör ju som hon säger, då blir hon nöjd och glad, märker jag.

Vet ni - häromdagen var jag ensam jättelänge! Han-människan for iväg, och sen for min tik-människa iväg. Och jag blev ensam! Det tog hur länge som helst innan tik-människan äntligen kom hem igen och jag fick komma ut! Hoppas dom inte tänker lämna mig så länge ensam flera gånger!

Lizas blogg

2011-02-12T21:44:00.000+02:00

I dag har det varit en ganska jobbig dag.
För det första trodde jag att mina människor hade försovit sig, för de låg kvar efter att den vanliga väckningstiden passerat. Jag gick upp och nosade på dom och slickade lite i ansiktena, men dom bara låg kvar och sa: Gå och lägg dig, Liza!
Jag fattade ingenting, vi brukar ju stiga upp vid den här tiden!
Jag gick och lade mig igen och så småningom steg dom upp. Vi skulle tydligen inte iväg nånstans idag...
Sen blev det frukost och promenad. Men dom är ju så långsamma, människorna. Man travar fram en bit och förväntar sig att dom ska hänga på. Men när man tittar sig runt är dom långt efter. Då får man står och vänta... jag blev riktigt uttråkad på promenaden. Och inte finns det så många kissfläckar att lukta på heller...

Men sen kom Scott. Jag morrade faktiskt lite åt honom när han kom in. Sen gick vi ut på promenad, och det var kul, jag fick Scott att busa lite.

Jag har också träffat Bex, som bor i granngården. Jag skällde ut honom för säkerhets skull, men han verkade ganska trevlig. Det skulle nog vara en kompis som jag kan leka med...

Jag fick riktigt god middag i dag, så jag åt upp allt! Sen tog min tik-människa med mig ut. Hon kastade en pinne till mig. Det var jättekul! Hon kastade och jag hämtade pinnen.
När vi kom in var jag riktigt trött och gick och lade mih i min korg. Det har verkligen varit en jobbig dag!

Lizas blogg

2011-02-10T22:09:00.000+02:00

Jag har kommit till ett nytt ställe. Här har dom en hanhunds-människa och en tik-människa. Dom verkar riktigt snälla, faktiskt. Jag har testat dom lite, och dom har inte skrikit åt mig ännu.
Det är inte mycket vila på det här ny stället. Man ska upp mitt i natten, känns det som, när man sover som skönast i sin korg. Då är det frukost. Jag är inte van att äta den tiden, så första dagen åt jag inget. Nu har jag vant mig lite, så jag äter det godaste i skålen.
Sen ska man ut och motionera i kolsvarta mörkret, kylan och snöstormen. Det är tik-människan som jag går ut med då. Som tur är låter hon mig springa lös, jag tror hon har märkt att jag inte kan bajsa i koppel.
Sen kommer hanhunds-människan med sin plåthundkoja och plockar upp oss. Tik-människan stiger av på ett ställe, sen fortsätter hanhunds-människan och jag till ett trevligt ställe där det finns många vänliga gamla männsikor som klappar och pratar med mig. Hanhunds-människan har inte så mycket tid med mig där, jag vet inte riktigt vad han håller på med, egentligen.
Det värsta är resan dit, för man ska åka med en fruktansvärt bullrig och slamrig plåtkoja som tydligen går på vattnet. Fy, vad otäckt det är. Jag brukar försöka sitta i knät på hanhunds-människan, då känns det lite säkrare.
På kvällarna när vi kommit hem är det en massa aktiviteter här. Eftersom jag tydligt sagt ifrån att jag absolut inte vill vara ensam ens 10 min får jag följa med överallt. I dag, t ex har vi varit på en konstig tillställning. Hanhundsmänniskan stod och ropade i en lite manick och en massa andra människor gick planlöst omkring kors och tvärs runt varandra. Jag provade att va med, men då satte min tik-människa fast mig i kopplet i ett bordsben. Det blev rätt så tråkigt, så jag lade mig och blundade en stund tills vi åkte hem igen.
Nu ska jag lägga mig i soffhörnet och ta igen mig lite. Det är ju inte så länge tills jag ska upp igen...

Liza har kommit

2011-02-04T21:42:00.000+02:00

Äntligen har vi fått hämta hem Liza! Raka spåret från jobbena våra halkade vi iväg till Geta i snömodden. Liza var glad att se oss och tittade intresserat på när matte Rita plockade ihop hennes saker. Glad blev hon när hon förstod att hon skulle få komma med och åka bil.
Inte ett pip hörde vi från bakluckan på hela vägen hem till Skutviken.
I kväll har vi ätit middag, varit ut på kvällspromenad och nu tittar vi på Let's dance.

Aldrig har vi väl varit på promenad i snålblåst och snöslask en fredagskväll. Så det blir nog bra det här med Liza...

Nu ligger Liza och snusar på vardagsrumsmattan. Hon verkar trivas ganska bra hos oss!

Liza

2011-02-01T20:58:00.001+02:00

Ta lite old english sheepdog...

... lite bearded collie....

... och en slatt schäfer....

... så får man Liza - världens charmigaste vovve. Glad och busig!

Jättegott LCHF-knäckebröd

2011-01-30T13:24:00.000+02:00

2 dl skalade sesamfrön
1 dl pofiber (finns på Mattssons!)
2 dl riven ost
1 tsk salt
2 - 3 ägg (beroende på storlek)

Blanda allt och kavla ut degen tunnt på ett bakplåtspapper. Den här satsen ryms med nöd och näppe i en långpanna. Sporra ut rutor innan gräddningen så det går att bryta bördet i mindre bitar.
Grädda i 15 min i 175 grader, stäng av ugnen och låt brödet vara kvar och torka på eftervärmen.

Om man inte har pofiber hemma kan man ta bara sesamfrön i stället. Man kan även byta ut en del av sesamfröna mot linfrön. Om man sätter i ett par matskedar olivolja blir brödet sprödare, men jag tycker det är alldeles tillräckligt sprött redan, så det har jag inte provat.

Jordbrukets nackdelar

2011-01-29T18:22:00.003+02:00

Vi har en bit land, det kan vara ett skogsområde, en prärie eller en våtmark. Området täcks av en mångfald av växter som samverkar med bakterier, svampar och alla djur, från insekter till däggdjur. Växterna är producenter som omvandlar solljuset till näring och skapar den syrerika atmosfären så att alla kan andas. Växterna skapar också matjorden som alla andra är beroende av. Detta är en perenn polykultur. Perenn betyder att växterna lever många år. De bildar långa rotsystem som binder jorden och bildar kol i sina cellulosakroppar. Polykultur betyder att det är många olika arter, både djur och växter, som samverkar och konkurrerar och fyller en nich med en nödvändig funktion.
Perenna polykilturer är naturens metod att skydda och bilda matjord.

Sen kommer människan och vill odla. Människan tar denna bit land och tar bort allt levande ända ner till bakterierna. Hon planterar sedan en enda gröda: säd, ris, vete eller soja. Djuren dödas eftersom de inte har någonstans att ta vägen. Jordbruket bygger på ettåriga monogrödor som är raka motsatsen till perenna polykulturer. Jordbruket förstör matjordslagret. Försämringen av jorden är den oundvikliga skada jordbruket gör på miljön.

År 1491 fanns det 60 - 100 miljoner bisonoxar i USA. Nu finns det 350 000.
Det fanns 1 miljon vargar. Nu finns det bara 10 000 kvar.
Det fanns fågelarter som inte ens hann få ett namn (förutom hos indianerna som säkert kallade dem för något).
Av den nordamerikanska prärien återstår nu bara 2% av dess ursprungliga yta, och matjordslagret, som en gång var fyra meter djupt kan nu mätas i centimeter.

Då frågar man sig oroligt: vad händer om vi skall förlja Save the planets ideologi och odla mat till hela jordens befolkning. Hur länge överlever vi då? Hur länge överlever jorden?

Källa: Vegomyten av Lierre Keith

Skaldeman

2011-01-27T21:06:00.000+02:00

Jag har jobbat för att vi ska få hit Skaldeman som föreläsare på Hälsans dag den 5 mars. Vem passar bättre att vittna om hälsa på en dag som ska gå i hälsans tecken. Jag har verkligen sett fram mot denna föreläsning och mailat ivrigt med Skaldeman inför besöket.
I går ringde en från Hälsans dag-gruppen. De hade haft möte, och Save the planet, som är med på Hälsans dag, vägrar godkänna Skaldeman som föreläsare.

"Vi känner att vi inte vill göra ett event där vi har en föreläsare som propagerar för kött- och mejeriprodukter. Det är som att vi på en Hälsomässa skulle ha någon som propagerar för rökning (eller något liknande). Vi tror att det kommer att vara och uppfattas negativt om Sten Sture Skaldeman har sin föreläsning och att vi och andra sedan på paneldebatt och våra utställare berättar att hans diet inte är hållbar. Vi tror att detta är negativt för eventet, för oss och framförallt för honom och er relation till honom."

Så skriver Save the planet.

Jag fick maila Skaldeman och meddela att han inte är välkommen till Åland. Så här svarade han:

Tråkigt för Åland, jag har fullt nog ändå. Smått komiskt att bli jämförd med en som propagerar för rökning...

Må bra!
Sten Sture

Så det blev inget med det! Synd!

Van med Marevan

2011-01-26T20:04:00.000+02:00

I dag var jag på Marevan-koll, alltså, tog blodprov för att kolla blodets koaguleringsförmåga. Det är 4 veckor sen senast, så jag var riktigt nervös, jag trodde att blodet skulle vara alldeles för tunnt. I mådags fick jag en litne spricka i läppen och det bara blödde och blödde och höll aldrig på att sluta. Det är ett tecken på att blodet är tunt när det inte slsutar blöda om man får ett sår.

Till råga på allt höll jag på att missa tiden till Marevan-kollen. Jag satt i godan ro i lärarrummet när jag kastade en blick på klockan och såg att jag inom 15 min skulle vara hos Ulla på Marevanmottagningen! Det blev full fart ut till bilen, gasen i botten till sjukhuset... förstås ingen ledig parkering! Och 5 min försenad ångade jag in i Marevan-väntrummet.
- Du är sen idag, sa Ulla när hon kom för att ropa in nästa patient.
Sen fick jag vänta 30 min tills hon hade tid med mig.
Men, hör och häpna! Blodet var lagom tjockt! Fast jag äter "den där fett-dieten", som Ulla sade och spände ögonen i mig i fjol när jag började med Marevan.

Så nu är det 4 veckor till nästa kontroll. En evighet.
Under fjolåret var jag 36 ggr på Martevan-kontroll!

Svinkallt!

2011-01-25T18:07:00.001+02:00

I dag har det varit kallt! Vi hade promenaddag i dag, vi i de lägre klasserna, och himmel vad jag frös! Jag hade ingen mössa på mig, så jag får väl skylla mig själv....

Men nu har vi brasa i Keddyn, och har just ätit en supergod LCHF-middag bestående av mald leverbiff och cole slaw! Varsågoda - pröva!

Leverbiff
400 g mald lever
1 gul lök modell större
2 ägg
salt
peppar

Biffarna steks i smör.

Cole slaw
strimlad vitkål
hackad rödlök
1 dl majonnäs
1 dl creme fraiche
lite citronsaft
salt peppar

Allting blandas ihop.

Varför åka skidor...

2011-01-24T22:06:00.000+02:00

Vi kom just hem från gillesdansen, som ju alltid är inspirerande och rolig - och svettig!
Vi dansar en rolig schottis med en jätterolig text.
Nu, gillesdansare, får ni plugga texten till nästa gång, så kan ni sjunga med när ni dansar!

Varför åka skidor

En jäkla massa påfund som kommer sörifrån,
det har vi uppi fjällen här fått lära oss av dom
som kommer hit med leasingbil med skidor på sitt tak
och kläder som ej funkar men som visar dålig smak.

Refräng:

Varför åka skidor när man kan åka spark
va ska dom uppi backen till när det finns plan mark
och när vi åker scooter och når till fjällets topp
varför har nån envis jävel klättrat ända opp?
Varför alla backar och varför alla spår?
när ingen ifrån orten ändå på nå skidor står
Semestern ja den sparar vi så vi kan jaga älg
och kokar eget brännvin och dricker varje helg.

Hotell och sånt det bygger dom för rekreation
men ingen jävel frågar oss om vår situation.
Att stå i köer på affär’n när man ska handla bärs,
bakom ett gäng turister ja dé é en jävla pärs!

Refräng

Ja livet har blitt underligt i våra svenska fjäll
med after skii och räkfrossa och plankstek varje kväll.
Och ska man hitta sig en fru så är det sant och visst,
man får ligga i så man blir nästan alkoholist.

Refräng

Tjenis...

2011-01-23T11:51:00.000+02:00

... länge sen sist. Det har blvit ett nytt år t o m!
Mycket soffsittande i denna kalla snörika januari. Fritiden - om det blir någon - går åt till att fejsbooka, virka pläd och läsa. Så varför kan man inte blogga lite också? Kanske ska börja lite mera med det...

Vinterkylan till trots förbereder jag sommarens båtliv för fullt, jag håller nämligen på med att sy nya överdrag till båtdynorna. Vi köpte 21 m båttyg av bästa kvalité på Blocket i höstas. Väldigt smidigt! Säljaren kom till Arninge centrum med tyget och vi mötte upp med kontanterna. Fint blått tyg fick vi, precis sådant som vi tänkt oss. Och för halva priset mot vad det kostar i tygbutiken!
Elva kuddar av olika storlekar är det, och några ska ha ny, tjockare skumgummifyllning. Jag är redan på god väg, har bara 5 kuddar kvar att sy. Det är dess som ska ha nytt skumgummi. Hmmm... heter det skumgummi? Det ser väldigt konstigt ut, finns det ett sånt ord? Ibland blir man tveksam när man ser vissa ord utskrivna...

I högermarginalen läser jag att Björn Ferry kommit två i skidskytte. Han äter ju LCHF-kost och har haft stor framgångar de senaste åren.
Själv har jag fuskat med kosyten under hela hösten. Jag har ätit skolmaten, som till 90% består av kolhydrater. Jag mår inte bra, och har gått upp i vikt. Kläderna sitter som korvskinn. Men nu har jag tagit mig i kragen och börjat ta mat med till skolan, samt slutat frossa med ost och surskorpa på kvällarna. Redan efter tre veckor känner jag skillnaden. Jag är inte så sugen på nåt att stoppa i munnen hela tiden och kläderna sitter redan lite lösare.
Lite mer motion skulle vara nästa steg. Det kanske kommer nu när det börjar bli lite öljusare på kvällarna...

See you, folks!

Jo, hej...

2010-11-06T21:16:00.000+02:00

... inläggen duggar inte särskilt tätt i denna blogg, men jag fick lust att skriva några rader nu bara för att visa att bloggen inte är helt död - ifall nu någon fortfarande kollar in här någon gång...

Just nu upplever jag höstens mest hektiska period, det är nämlligen utvecklignssamtalens tid. Tack och lov har jag bara 13 samtal att dra igenom, men det räcker gott till för att arbetsdagarna ska bli 12 timmarlånga och musten ska gå ur mig totalt.

Men den här helgen har jag bestämt mig för att VILA. Inga program får spikas, man ska bara göra det man känner för. Och lördagen har faktiskt varit just så lättjefull som jag önskat. Promenad på Stornäset, god middag och lite umgänge med ett par syskon... det har varit alldeles lagom med program för min del.
I morgon blir det en lika lat dag, men förståss ska Gillesdansen planeras, så det blir antagligen en del skuttande på köksgolvet på eftermiddagen.

Fridens liljor på er alla!

Lungvensablation

2010-10-17T09:47:00.001+03:00

Man skaffar sig nya erfarenehter hela tiden. Nu kan ni fråga mig om lungvensablation, ifall det är någon som händelsevis ska iväg och göra en sådan.
Jag har haft (vetat om) mitt förmaksflimmer sedan november i fjol. Under våren provades diverse olika mediciner ut, men ingenting bet på flimret. Hjärtat skuttade oregelbundet vidare i sin egen takt och gjorde mig trött och konditionslös. Jag som skulle komma i form efter höftledsoperationen, hade jag tänkt!
I mars remitterade Mats-Ola Mattsson mig till Åbo för lungvensablation.
Det blev en lång väntan. Ett brev fick jag som enbart mddelade mig att remissen gått fram och att jag skulle få en tid senare i höst. Vänta, vänta, vänta...
Den 2 oktober ringde dom helt plötsligt från TYKS och meddelade att jag hade tid för ablation den 14 oktober.
Ordna vikarie (löste sig snabbt eftersom jag jut nu har en praktikant som kan hoppa in) fundera över resvägar och försöka tänka bort allt det kommande obehagliga.
För det första oroade jag mig mycket över det ultarljud som skulle tas via matstrupen. Huuu!

I onsdags, den 13 oktober, flög jag iväg med Turku Air, ett sexpersoners flyg, till Åbo.
-Ska någon till TYKS? frågade jag när vi landade i Åbo, och mycket riktigt skulle en tjej dit för strålbehandling, så vi slog följe i samma taxi.

Ultraljudet var precis så hemskt som jag hade föreställt mig, om inte ännu värre. Doktorn satt obekymrat, nästan småvisslande, och körde duschslangen fram och tillbaka i halsen medan jag låg och spydde och hostade och kände hur tårarna, snoret och halsslemmet rann. Det tog tack och lov inte så många minuter!

Sjläva ablationen var inte så farlig, däremot. Det gjorde j-igt ont när de brände inne i bröstet på mig, men det var bara ett par-tre gånger så det gick att stå ut med, plus att sköterskan sprutade in droger i kanylen i handen på mig, så det bara snurrade i huvet.
Det värsta var nog efteråt när jag skulle ligga blickstilla på rygg i 3 timmar. Operationen tog 3 timmar, 3 timmar efteråt i ryggläge. Jag höll blicken på klockan och när prick 3 timmar hade gått ringde jag på sköterskan.
- Du får nog ligga en halv timme till, meddelade hon (på finska, ingen kan svenska på TYKS) och försvann obekymrat ut ur rummet. Ett ultraljud genom matsrtupen hade varit en release jämfört med den halvtimmen!

Men nu är jag hemma igen, och operationen verkar ha lyckats. Jag känner omedvetet efter hela tiden: Hoppar hjärtat? Slår det ojämt? Slår det jämt?
Men ännu har jag inte kommit på det med att hoppa det allra minsta, så jag håller tummarna att det sköter sig nu!

Som den lojala arbetstagare man är skedde operationen på höstlovet, men nu är jag sjukskriven en vecka, till den 24. Det får bli mitt höstlov nu! :-)

Vi hörs igen!

Tjenixen...

2010-09-25T10:06:00.000+03:00

... om det nu går in någon och läser på den här bloggen mera efter det långa uppehållet. Det har varit mycket i början på hösten. Skolstarten har varit hysterisk, och jag har inte samma "semesterklass" som jag hade i fjol. En massa grubblerier för att få allt att fungera. T o m märker jag att jag drömmer om skolan och ibland ligger vaken och tänker ut lösningar. Lite oroande när man aldrig kan släppa tankarna på jobbet. Men nu ska jag få en praktikant i 10 veckor, så jag räknar med att jag ska få llite nytte av henne.

Min lilla dator som jag köpte för knappa två år sedan har pajat. Troligtvis åskan , trodde dom på MHAB, så jag har köpt en ny stor laptop. Självrisken var 250€, så det blev en billig dator, trots allt. Och faktiskt är det lyxigt med en stor skärm. Den lilla hade ju heller inte cd-spelare, så det underlättar ju när man ska rippa in nya skivor i datorn. Förut var jag tvungen att rippa in på stationära datorn och sedan spara på en minnessticka för att få in musiken i minidatorn. Vilket pyssel!

Och nu är det helg! Skönt! Hade tänkt att bara ta det lugnt, men Brollan har ställt till med nåt spektakel på Stornäset som jag tydligen måste vara aktiv i. Så inte blir det nån ledighet inte... hela tiden folk som rycker i en och vill att man ska ställa upp! :-(

Ska försöka uppdatera bloggen lite oftare i fortsättningen...

Laserbehandling

2010-07-29T14:17:00.000+03:00

Jag har testat en för mig ny behnadlingsform mot min onda axel och arm - laser! Två gånger har jag besökt Nina's Må Bra-klinik i Ålands Idrottscenter.
I 2-3 månader har jag haft ont i högra armen, och under semestersegligen spred sig det onda upp till nacken och gav känningar ända upp i bakhuvudet med huvudvärk som följd.
"Nå, det brukar ju gå över" tänkte jag, och har gått med mitt onda i flera veckor utan att någon bättring kunnat märkas, snarare tvärtom.
Så till slut letade jag fram numret jag fått av min kompis Inger till Nina's Må Bra, och fick snabbt tid till laserbehandling.
I måndags var jag på min första behandling. Det kändes inte så mycket under behandlingen, hettade lite på vissa platser, och på en del ställen gjorde det lite extra ont när hon tryckte laserlampan mot de sjuka punkterna. Men på eftermiddagen var jag rikitgt trött och fick en otrolig huvudvärk. Följande morgon kände jag i alla fall att mycket av det onda i axeln hade lättat, det var inte fullt så stelt längre.
I dag har jag varit på min andra behandling, och redan nu har jag en tilltagande huvudvärk. Nina sa att det ofta är en reaktion på behandlingen, och det tyder på att kroppen svarar på laserstrålningen.
Man ska inte ta några piller, det stör kroppens egen läkning, så det är bara att stå ut med skallebanget.

En gång till ska jag på behandling, man bör gå minst tre gånger för att få bort det onda. Behandlingen kostar 40 € och tar ca 30 minuter. Och det är värt vartenda cent om man blir botad!

Alice Cooper

2010-07-25T21:44:00.000+03:00

Årets Småstjärnorna gick i dag av stapeln på Torget i Mariehamn. Stora stjärnor uppträdde, man fick se Michael Jackson, Nanne Grönwall, Gyllene tider och - Alice Cooper! Jag tyckte förståss att Alice Cooper var bäst. Kanske jag är lite partisk...
Det var många nervösa barn som väntae att det äntligen skulle börja. Joel var först inte särskilt nervös, men eftersom tiden led blev han pirrigare och pirrigare i magen. Hett var det också i solen, så peruken åkte av.

Joel är taggad till tusen...

Äntligen på scen. Det blev ett strålande framträdande och fansen skrek och klappade hysteriskt efteråt.

Det är otroligt hur duktiga och modiga dagens barn är. Många sjöng själva i mikrofonen och killen som dansade till Michael Jacksons låt var fantastisk. Rekommenderas till nästa år: Gå till Torget och se Småstjärnorna!

Hemma igen!

2010-07-19T22:10:00.000+03:00

Precis tre veckor har vi varit ute på segling. Vädret har varit strålande - en dag regn på hela tiden! T o m så att man börjat klaga på värmen fast alla säger att man inte ska klaga, "tänk på hur det var i januari!"... Men man kan väl inte behöva dö i värmeslag bara för att det var kallt i januri, det verkar orättvist... Det ska va lagom. Jag är en lagom människa, vill ha lagom varmt, lagom kallt, lagom av allting, egentligen.
Nå, nu kom jag lite på ett sidospår, jag skulle ju summera seglingen. Och då kan jag väl säga att det har varit lagom mycket av det mesta. Inga allvarligare katastrofer. Söder om Möja låg vi i naturhamn och det visade sig att en stor farled gick förbi med båtar som drog upp jättesvall. Vi hade fällt ut landgångsstegen för att vi skulle ha bekvämt att gå iland, varpå nästa gång det kom jättesvallvågor slog stegen mot brget och blev helt vind och sned. Peken klarade sig tack och lov så när som på en skruv som lossnade. Vi drog hastigt upp ankaret och lade oss på svaj i stället.

På Granskär blev Johan stungen av en geting två ggr (jag tror inte att det var samma geting). Han är ju lite allergisk av sig och började må ganska dåligt av sticken. Det var fruktansvärt mycket getingar på Granskär.

Här är några bilder från seglingen:

Brollan träffade en kompis på Aspö.

Hela gänget sitter på Utö värdshus. Gunlis och jag dricker cider, Johan dricker öl och Bror väntar på att kaffe- och glasserveringen ska öppna.

Ibland såg vi bara akterspegeln av Serend när det var lätta vindar.

På Granskär finns en jättestor jungfrudans.

Cirkeln är sluten

2010-07-16T21:02:00.000+03:00

Det har inte blivit så mycket bloggskrivande på den här seglingen. Sega uppkopplingar har det varit när Johan försökt komma ut på nätet på sin dator, och så vet vi ju ur fruktansvärt dyrt det är att surfa utomlands.
Men nu är vi i hemmafarvattnen igen, och det är billigt att surfa!

Serenad har lämnat oss och styrt kosan hem till Kvarnboviken. Krisen är stor på Bocknäs, så chefen måste väl hem och laga vatten.

Lina har också börjat ta sig hemåt så smått. I dag seglade vi från Käringsund till Rödhamn, 38 sjömil. Vi kom hit redan kl 15-tiden, och bra är det att va tidig, för den här tiden på säsongen är det pinfullt med båtar överallt. Vi fick en bra plats mot bryggan, men de båtar som kommer nu får antingen lägga sig på svaj eller söka sig en annan natthamn. Och båtar kommer det hela tiden. Tio båtar ligger på svaj på redden, och just nu kommer det en finsk segelbåt. Besättningen sliter med tampar och fendrar och tror att de ska få plats vid någon brygga... vilka optimister!

Vår sista anhalt innan vi kom tillbaka över havet var Öregrund. Det var en mysig liten stad, och vi har inte varit där förut, så det var riktigt roligt. På eftermiddagen var vi bjudna till Micke och Helena på middag. Det var nog sommarens hetaste dag, 30 grader i skuggan, men Micke har AC i sin stuga, så det var skönt att sitta inne i svalkan. Men jag var ändå nära värmeslag innan dagen var slut, vi kunde ju inte sitta inne hos Micke hela dagen.
På kvällen hade de programafton. Eric Grönwall var huvudartisten, och vi satt i båten och lyssnade. Det var tjockt med båtar i hamnbassängen och massor av människor i hela hamnområdet.
Två nätter låg vi i Öregrund, och på onsdagen tog vi oss över ett spegelblankt Ålands hav till Käringsund. Motor hela dagen, men vad gör det när man har en ny Volvo Penta!

I Käringsund spelade vi minigolf. Vi har startat en lite turnering, Serenad-besättningen och vi på Lina. Förstestyrman på Lina har vunnit båda gånger vi spelat hittills.

Segel eller motor eller segel och motor

2010-07-04T22:24:00.000+03:00

Man får ofta bitska kommentarer när man är segelbåtsägare: "Nu ska ni väl segla när detblåser 10 sekundmeter!" eller "Va, kör ni motor? Är det inte en segelbåt?" eller "Va? 20 hästar i en segelbåt? Ni har väl segel!"
Den som har motorbåt är ju tvungen (eller tillåten?) att köra motor hela tiden. Han har inget annat val. Men har man segelbåt har man valmöjligheter. Om inte vinden passar kan man ta sig fram med motor, och om vinden blåser i rätt riktning kan man hissa seglen. T o m kan man ha båda på gång samtidigt, det har vi också sett prov på.

Ett tag var jag lite prestigefull jag med och tyckte att man skulle segla till varje pris, men det har gått över tack och lov. Nu kör man som man vill och som det passar bäst.

Dagen har tillbringats i Oxelösund, en liten stad i Mariehamns storlek. Efter en del tjat fick jag med de övriga i besättningarna till Femörefortet, en "topphemlig" militäranläggning. Det var lite promenerande innan vi nådde dit. Först skulle pengar hämtas ut från bankautomaten, och sedan var det ett par kilometers promenad till fortet.

Men alla var nöjda när vi väl hade varit där, 20 meter ner i berget, och tittat på kanoner och annat som hör det militära till. Johan har varit där förut. Han har mekat med telefonväxlarna där på sitt förra jobb inom försvaret.

Här väntar vi på att få komma ner i underjorden. Som ni ser har Bror och Johan förfallit till glassätning. Gullan och jag står ståndaktigt emot frestelserna.

I morgon bär det av norrut igen. Vi fick tips om att det är nu den vackraste skärgården börjar, söder om Oxelösund, men vi har inte så lång semester, så om vi ska kunna ta det lite lugnt också, så måste vi vända kosan hemåt nu. Det finns många ställen vi inte sett norrut också.

Rapport följer...

Här ligger våra farkoster vid Inre hamnskär strax efter att vi kom över Ålands hav.

Nynäshamn

2010-07-02T17:17:00.000+03:00

Jag hörde ryktesvägen att jag fått skäll för att jag inte bloggar. Förlåt, så mycket, men det är väldigt trögt att komma ut på Internet i de här farvattnen tydligen. Just nu är jag i hamnkontoret i Nynäshamn, och jag har nog hållit på 20 minuter för att ta mig så här långt i bloggskrivandet. Och då har jag ännu inte publicerat inlägget, vi får hålla tummarna att det går bra också!

Vi har avancerat bra på resan söderut. Dag ett seglade vi till Rödhamn, 19 sjömil. Dag två blev det Inre hamnskär på svenska sidan, det var 29 sjömil. Dag tre kom vi till Finnhamn norr om Möja. Det var väl också bortåt 30 sjömil. Och dag fyra kom vi hit till Nynäs, då blev det en lång etapp, hela 49 sjömil.
Det har blåst ganska bra alla dagar, upp emot 11 m/s ibland, så det har gått undan. Vindriktningen har också passat oss hyfsat bra... fast om det inte passat har vi kört motor.
Bror och Gullan hänger med om än lite på efterkälken. Fast i går lyckades Bror trimma seglen så han seglade fast oss och t o m om oss. (Vi började misstänka att han hade hissat Gullans bh som spinacker.) Då var han nöjd!

I dag har det varit shopping i Nynäshamn på programmet. Så nu får vi nog hitta naturhamnar ett tag framöver - det blir så dyrt när det finns affärer i närheten!

I morgon ska vi fortsätta lite söderut till Oxelösund. Nu blir det nya trakter för oss alla, för ingen har varit så långt söderut förut (om man inte räknar med i fjol då Bror och Gullan var till Gotland).

Vi hörs igen så fort jag lyckas komma ut på nätet!

I dag bär det iväg!

2010-06-28T09:08:00.000+03:00

När vi steg upp var viken spegelblank, men nu börjar det redan fläkta lite. Vi sitter i startgroparna. Johan är förståss otåligare än jag - jag vill ta det lugnt och inte stressa.

Sällan har väl en semester varit så efterlängtad och välbehövlig som denna. Vi är båda ganska utarbetade och slutkörda, och seglingen är efterlängtad.

Lite trist är det att lämna trädgården och missa alla trevliga tilldragelser. I förrgår natt slog vallmon ut, tur att jag hann se det i alla fall! Det är ett riktigt mirakel när den hårda gröna bollen spricker och de enorma kronbladen vecklar ut sig i all sin prakt!

Den här har inte lika bråttom. I veckor har den stått i knopp, men nu har små klockor bildats. Jag vet fortfarande inte vad miraklet heter, men speciell är den.

Vi 10-tiden ska vi kasta loss från bojen, men vi hörs under resans gång - datorerna är med på semester!

Segelklara

2010-06-26T21:58:00.000+03:00

Nu börjar vi vara klara att avsegla! I morgon ska vi bara proviantera lite och på måndag bär det av västerut mot Sverige. Första etappen blir till Rödhamn, har vi planerat.

Lina, midsommarfin med flagg över topp, väntar på att få komma ut ur den trånga Skutviken, ut på de stora haven som Lumparn och Ålands hav. Styrman Karlsson i gul oljerock måste tyvärr stanna hemma och försöka hålla Robuster fri från tärnskit medan vi är borta...

Midsommarstången mot aftonröd sky...

2010-06-26T10:44:00.000+03:00

... reses av villiga händer... som det står i visan. Och visst fanns det många villiga händer, de flesta i förväg uppbådade, eftersom det numera är noga med säkerheten och inte minst nykterheten vid stångresningen.

Stångkaptenen Haddock, fin i nysydd folkdräkt (Fru Haddocks verk), övervakade resningen, och allting löpte på efter manus. Apropå manus, så var även TV där och filmade.

Solen sken från en klarblå himmel över Jan-Karlsgården.

Senare på kvällen blev det ringlekar. Det var som vanligt undertecknad som ledde den delen av programmet med hjälp av Ulla och Åke som sjöng och spelade till. En del var tvungna att prata i mobiltelefon under dansen...

... och ytterst i utskärens fiskareby, ungdomen vårdkasar tänder...

När jag var liten förstod jag inte den versraden riktigt. Vårdkasar tänder? Vad gör dom med tänderna? Uppenbarligen vårdar dom dem inte... just, det! Det är Midsommar, och då får man kanske lite glass och godis. Vårdkasar måste betyda att man missköter tänderna genom att äta godis!

Jag minns inte när det gick upp för mig att det inte hade något med tandhygienen att göra...

Vegetarisk mat?

2010-06-23T09:05:00.000+03:00

Man är så nöjd nu när man fått igenom ett mål vegetarisk mat i skolorna per vecka. Nå, det är ju ingen nyhet, vi har fått vegetarisk gröt en gång i veckan under de 30 år jag varit lärare, men att gröt skulle vara vegetarisk kanske man inte tänker på. Det ska väl vara rödbetsbiffar för att få det att bli vegetariskt...
Det är särksilt med tanke på elevernas förståelse för miljön som man är nöjd. Man vill att eleverna ska förstå att om alla åt vegetariskt skulle maten räcka bättre till klotets befolkning. Helst skulle eleverna bli vegetarianer helt och hållet, vi får be till Gud att så inte sker!

Det finns nämligen några fakta som man bör tänka på:

Bara en tredjedel av jorden är lämplig att odla spannmål på. Att äta den kost som är tänkt att vara vänlig mot jorden betyder att alla som lever i ett kallt, varmt, blött eller torrt klimat skulle vara beroende av den amerikanska Mellanvästern med dess ödelagda prärier och ständigt krympande jord, floder och vattenförande skikt. Man blir även beroende av olja för att skeppa denna spannmål runt till de två tredjedelar som inte kan odla.

Det sägs att "ett halvt kilo vete kan odlas med 30 l vatten medan ett halvt kilo kött behöver 3000 l vatten". Det stämmer om du utfordrar djuren med spannmål.
Så här är det:
När nötkreatur betar dricker de ca 50 l vatten per dag. Det tar 630 dagar innan ett ungdjur som betar uppnår slaktvikt. Det blir 31500 l vatten totalt för kossan.
Man får 250 kg kött och 73 kg fett, inälvor och ben från en ungtjur. (Numera kastar man bort det mesta av de 73 kilona, eftersom de inte anses som mat.) Det blir 126 l vatten per kg kött. Detta är uträknat på enbart muskelköttet, innälvor, fett och ben är inte inräknat.
Mjölkkor dricker mer vatten, ca 150 l per dag. För 34 l mjölk dricker hon 68 l vatten. tala om att förvandla vatten till vin!

Men sen måste man jämföra näringsvärdet i spannmål respektive kött.
Köttet innehåller 592 kcal och vete 339 kcal per 100 g. Köttet har nästan dubbelt större kaloriinnehåll, alltså!
Med tanke på att köttet dessutom innehåller viktiga proteiner, fetter och aminosyror som är lätt för människan att tillgodogöra sig (vi är gjorda för sån mat!), medan proteinet i vete är av låg kvalitet och svårt att tillgodogöra sig för våra kroppar, eftersom det finns cellulosa som vi inte kan smälta.

Och kom ihåg att kor inte är de mest effektiva idisslarna. De är olämpliga för många torra miljöer och deras tänder och klövar är destruktiva för de inhemska växterna. Och de dricker de fakto ganska mycket. Däremot passar antiloper, kameler, bufflar, tjockhornsfår, zebror bättre i torrare områden. De skulle förbättra förhållandet mellan kött respektive vete ännu mer till köttets fördel.

Sen är det en sak till - djuren dricker vatten, men de återlämnar nästan allting till marken i form av urin och avföring som innehåller mängder av näringsämnen och bakterier som jorden behöver för att kunna fortsätta att producera gräs. Det är det som är den goda cirkeln.
Att odla ettåriga spannmål förstör så småningom jorden för all evig tid.

Oj, det blev mycket fakta i dag! Uträkningarna kommer från Lierre Keith's bok Vegomyten. Den borde de styrande läsa för att förstå att vegetrianismen inte är frälsningen för vår miljö - tvärtom!

Hemma igen!

2010-06-21T22:28:00.000+03:00

Nu har jag varit till Borgå på trettioårsjubileum från Pedagogiska fakulteten i Vasa. Vi diskuterade huru träffen nästa gång skall ordnas. Det måste kanske vara framkomligt med rullator...

Borgå var ljuvligt i försommargrönskan, någon vecka längre hunnen än här i havsbandet.

- Man har faktiskt skaffat sig en egen åsikt om Borgå i dag, sa mitt resesällskap Kurt.

- Ja, det är ju lätt i Borgå med tanke på ån, replikerade mitt andra resesällskap Steven kvickt.

Kul helg har det varit och vi var 28 kurskamrater av 34 (varav två har avlidit) på träffen. God uppslutning...

Vi sjöng också Cornelis "Brevet från kolonien" eftersom vi bodde på ett sommarkollo för barn. "Vi bor 28 gangstergrabbar i en..." sjöng vi så det dånade i barackväggarna!

Men nu är jag hemma igen och dagen har varit ganska fullspäckad med födelsedagsfirande och trevlig samvaro med barnbarnen.

Joel fick en supersnygg jacka som present av Mormor och Johan.

Här sitter alla tre barnbarn på bryggan. Från vänster: Elias, Adrian och Joel. Vad skrattar dom åt, tro? Jo faster/mamma Jenny som spexar bakom fotografen...

Soja eller ej?

2010-06-18T11:00:00.000+03:00

I min trädgård växer det just nu så det knakar. I år finns nästan inga ettåriga sommarblommor där, bara några krukor på terrassen innehåller ettåringar.
Kanske min avhållsamhet mot ettåringar beror på boken jag läser, Vegomyten av Lierre Keith, som beskyller ettåriga monogrödor vara grunden till överbefolkning och miljöförstöring.
Jag är inne på ett kapitel om soja just nu. Man har alltid hört talas om soja som frälsningen för vårt svältande jordklot. Skulle alla äta soja skulle maten räcka, ungefär...
Det kinesiska tecknet för soja är rötterna, eftersom man anser att kornen inte är ätliga (för ris, hirs och vete är tecknet kornen). Man använde soja som täckgröda och gödsel och inte som mat.
Soja innehåller trypsin, som är ett matsmältningsenzym. Det gör att man blir uppsvälld, får gaser och värk i magen om man äter sojabönor utan att ha jäst dem (då förstörs enzymet).
Soja innehåller även andra ämnen som har bieffekter på människan. T ex åt munkar soya för att kunna hålla sitt kyskhetslöfte eftersom sojan sänker testosteronnivåerna och därmed sexlusten.
I Kina åt man soja bara under de tider när svälten var så svår så en del åt sina barn.
Fytater är ett annat ämne i soja, och de förstörs inte helt oberoende hur mycket du jäser eller blötlägger sojabönorna. Det är därför som sojaprodukter ofta innehåller fiskbuljong, eftersom den kan neutralisera fytaterna.
Äter man för mycket soja kan det skada sköldkörteln. Japan leder också i sköldkörtelsjukdomar...
Spädbarn som får sojamjölkersättning kan drabbas av kroniska sköldkörtelproblem.
Annat som soja bidrar till

barnlöshet
cancer
alzheimer
endometrios
för tidig pubetet (redan vid 3 års ålder!)
m m

Det lustiga är att om man googlar på soja och fytoöstrogen och andra ämnen som soja innehåller framstår det som att det är världens nyttigaste och skyddar oss från alla dessa sjukdomar... vem ska man tro på egentligen?

Blåsväder

2010-06-16T22:39:00.000+03:00

Att det orkar blåsa alla dagar! Det går vitor på viken och det är omöjligt att vistas nere vid bryggan.
I nordanvinden är det tack och lov lugnare här uppe vid huset. Jag kan pyssla med mina växter om jag har ordentilgt med kläder på mig.

Min mystiska blomma, som jag inte riktigt vet vad det ska bli, ser nu ut så här. Ni blomkunniga, vad kan det vara? En lilja av något slag? Själva stjälken är nog 1 m lång...

Kapten Haddock ringde på eftermiddagen och undrade om jag ville ha strömming,
- Självklart, sa jag. Tänk att få färsk vild fisk med mycket Omega 3! Så jag kastade mig i Oplin och hämtade hem en hink av havets silver. Det ska bli stekt inlagd strömming i morgon!

Jag har varit till Marevanmottagningen i dag också. Blodet var nu lite tjockare än förra gången - för lite vin, antagligen, tänkte jag. Men sköterskan var bekymrad för min segelsemester, eftersom mitt blodvärde är "lite svajigt", som hon uttryckte det. Helst ska jag uppsöka någon sjukvårdsmttagning under resan för att kolla blodtjockleken...

När jag ändå var i stan passade jag på att inhandla lite rara växter. Stevia, kapkrusbär och annanasmynta finns nu i växthus och trädgårdsland. Samt lite sommarblommor...

Mysig sittplats

2010-06-15T22:22:00.000+03:00

Nä-ä! Nu är jag trött på den här KYLAN! Det blåser och blåser... och blåser!

I dag försökte jag vara ute lite, tvättade fönster och pysslade lite i trädgården. Men det blev bara kallare och kallare och sen började det regna också.

Det var då energin kom. Jag gav mig i kast med växthuset, som jag sneglat på ett tag nu. Det har varit ganska fullbelamrat med saker där - krukor, påsar med jord och gödsel mm. Och ställningarna som jag snickrade för ett par år sedan att ha mina frösådder på upptog större delen av golvytan.
Allt åkte ut i dag, och gruset jämnades upp med mera grus. Bord och stolar bars in - och simsalabim! En varm härlig uteplats, fast inomhus, hade skapats.
Det var ett digert arbete, och jag stukade handen i något skede när jag höll på och slet med skruvdragaren för att få isär hyllorna.
Men sen satt jag och drack kaffe och myste i mitt varma rum och tittade runt mig på växtligheten både utanför och innaför glasväggarna.

Växtligheten i växthuset ser lite mager ut, men det beror på att den inte har tagit sig ännu. Där finns squasch, tomater, basilika, och det senaste tillskottet - en vinranka. Jag ser framför mig när vinrankan har brett ut sig över hela växthuset med massor av druvklasar hängande, bara att sitta och plocka i sig. Men det lär inte bli i år...

I trädgården just nu

2010-06-14T11:16:00.000+03:00

Mitt lilla stenparti är som vackrast just nu. Fetknoppen har kommit dit av sig själv, det andra som finns där är timjan och murreva, pålitliga sorter som snällt breder ut sig.

Dessa penséer fanns med i uppsättningen vi fick av gillesdansarna i våras. Dem har vi gädje av hela sommaren!

Här håller någonting på att födas... någon lök jag satte i höstas, men jag minns inte vad... någon sorts lilja är det väl... vi får se vad det blir!

Nu blommar kaprifolen. Den är lite vildvuxen, den borde kanske ha beskurits i våras, men den doftar underbart!

Sommarlov!

2010-06-13T21:37:00.000+03:00

Jo, det är sant, jag har sommarlov! Kanske det nu kommer att vara lite mer aktivitet på den här bloggen. Jag har varit ganska utmattad mot slutet av terminen, så bloggskrivandet har fått stryka på foten lite. Men nu ska det bli andra bullar av, kära eventuella bloggläsare.

Vi har återigen haft en kall och blöt (!) fest i vår otroligt användbara festpaviljong. Det blöta kom uppifrån, och dessutom blåste det friskt, som tur var från sydväst, så det var lite lä nere vid paviljongen i alla fall.

Calle kom med gasvärmaren, så vi hade varmt och skönt innanför plasten i paviljongen. De som satt närmast värmaren kastade snart av sig mer och mer av kläderna.
Men snart kommer vi att ha fina segeldukar att spänna fast runt paviljongen. Johan och jag har bultat fast öljetter på ett par duksidor i dag. Det blir fin-fint! Fast än är det lite jobb med syandet och öljetterna innan alla sidor är färdiga.

Vi började med att grilla och då var det faktiskt uppehållsväder.

Efter examen och diplomutdelning började dansen. Brollan har fått tag på en snygg tjej att dansa med.

Gullan hade något roligt att berätta för Johan... undrar vad det var?

En trevlig fest hade vi, trots det usla vädret. Och i morse vaknade vi av att det stormade fruktansvärt och risken var stor att hela paviljongen sulle blåsa bort. När vi städade där nere fick vi hålla i allting så det inte blåste iväg. Johan tappade dock greppet om en bunt servetter, som han sedan fick jaga runt efter i blåsten.

Usch för blåst, hoppas det är lugnare i morgon!

Sjösättning

2010-06-10T22:59:00.000+03:00

Äntligen har det hänt! Lina är sjösatt -med ny motor och nya snickerier och installationer! Och allting gick bra, sånär som på muttern till vindexen, som ramlade i sjön! Så det blir eventuellt en tur upp i masten för mig igen... det bRukar gå bra...

Färdigt sjösatt och på väg hemåt. Allting verkar funka.

5,53 knop och 2000 varv på motorn... och 17 grader vattentemperatur... det visar instrumenten på Lina.

Jag har bytt bildspel...

2010-06-05T22:56:00.002+03:00

... så kolla in det!

Albanusseglats

2010-05-30T20:13:00.001+03:00

I går gick den efterlängtade Albanusseglatsen av stapeln. I Stornäsets vänners regi bordade ett 40-tal personer galeasen Albanus, som skulle ta oss till Stornäset.

Skepparen Allan Palmer hälsade alla välkomna ombord på Albanus och drog lite säkerhetsföreskrifter innan vi kastade loss från Östra hamnen.

När vi tagit oss igenom Lemströms kanal hissade vi segel. Det blåste bra, så över Lumparn gjorde vi 6,7 knop. En fin upplevelse att få segla över Lumparn!

Efter en avstickare in i Slottssundet kom vi slutligen till Tjudnäsklintarna där vi skulle försöka ta iland. Personligen undrade jag hur det skulle gå till i den sydvästliga vinden som låg rätt på Tjudnäsklintarna.

Men iland tog vi oss, och där väntade Guys goda köttsoppa som gick åt som smör i solsken.

Mitt i allt dök Stornästrollet upp från skogen. Han hade fem ljuva flickor i släptåg. Hu vale vad ful han var!

Desto vackrare var tjejerna och de sjöng som änglar!

Sen var det dags för Albanus att kasta loss från Tjudnäsklintarna och börja färden tillbaka till Mariehamn. Vi tog oss hemåt landvägen. Vi tyckte det var onödigt att åka tillbaka till Mariehamn när vi var så nära hemma!

En underbar dag var det och vädret var i alla fall hyfsat bra även om det kunde ha varit lite varmare...

Majsysslor

2010-05-23T10:17:00.000+03:00

Det har varit en hel del målande på sista tiden, och än är det inte färdigt. Allting ska strykas två gånger och det sliter på kroppen. Just nu verkar jag lida av kubitaltunnelsyndrom i armen (Lessa har ställt diagnosen, och den verkar stämma bra). Det blir ju inte bättre av att jag håller på och gräver och sliter i trädgården också, så fort jag hinner.

Men paviljongen blir fin...

Grannens plommonträd står i blom. Det är lika hänförande varje år när det plötsligt slår ut. I år hade det slagit ut under dagen medan vi var på jobbet.

Det finns flera små vänner som slagit ut - maskrosorna t ex. Varför uppskattar man inte deras blomning på samma sätt som t ex vitsippornas? Jag var tvungen att krypa ner till marknivån och ta en bild... och egentligen är ju maskrosen en vacker liten blomma när man tittar närmare efter!

På fredagen dök Ole Träflyte upp i vår vik. Vi blev inviterade på middag, otroligt lyxigt att få middagen serverad hemma vid stranden utan att behöva ta sig någonstans!

I går kväll dök äldste sonen plötslit upp och visade sitt nyförvärv, en Flipper 640, som han varit efter till Sverige i helgen. Jag tog fram saxen och klippte håret på honom - det går inte att vara långhårig när man ska åka fram i 40 knop över fjärdarna...

Åskguden i farten

2010-05-19T22:20:00.001+03:00

Åskguden Tor var på jättejakt i natt med sin vagn dragen av getterna Tandglese och Tandgnissle. Med sin hammare Mjölner lyckades han träffa ett flertal jättar. När han kastar Mjölner far den iväg så det blixtrar på himlen. När Mjölner träffar ett jättehuvud dundrar och smäller det då huvudet spricker. Det är det som är åskan, om ni inte visste det!
Ett tag var Tor rätt ovanför oss, blixt och dunder kom nämligen på samma gång. Huset riktigt skakade när han tog i som värst, och många jättar och vidunder fick sätta livet till.

Jag har aldrig varit rädd för åskan, mest fascinerad, men allvarliga olyckor händer i åskoväder, så man ska nog ha respekt och följa de råd som finns.

Säkraste skyddet är att sätta sig i bilen. Den fungerar nämligen som en Faradays bur. Men undvik att röra bilradion!
Är man på en öppen plats, t ex en golfbana, ska man huka sig ner så man inte är så hög. Ha inte paraplyet uppfällt över huvudet!
Vill du veta hur långt bort åskan är gör du så här: Räkna sekunderna från blixten till åskbullret, dela antalet sekunder med tre. Svaret blir avståndet till blixtnedslaget i kilometer

En sista hälsning till kusin Anni

2010-05-16T10:01:00.002+03:00

I går var vi med och ledsagade vår kusin Anni till den sista vilan.
Jag har haft mycket kontakt med Anni de senaste åren. Hon hade anammat det moderna sättet att hålla kontakten - genom e-post, och då och då har en liten hälsning från Anni dykt upp i min e-brevlåda.
Fotot här är taget vid Matti och Mina-träffen vi hade för tre år sedan. Då levde 14 av Mattis och Minas barbarn. Sedan dess har tre stycken lämnat jordelivet: Eva, Axel och Anni.
Nu är vi alltså 11 kusiner kvar.
Anni hann fylla 82 år, en aktningsvärd ålder. Och pigg var hon in i det sista.

Många projekt på gång nu

2010-05-16T09:41:00.000+03:00

Förutom båtrenoveringen har vi Festpaviljongen som ska bli färdig. Det blir inte mycket vila, alltså. Man hinner knappt slå upp ögonen innan man har en hammare eller pensel i handen. Och sen skulle jag behöva så lite också...

Det är lite oländigt mot usidan, men det löser sig med den fantastiskt användbara flotten.

Plötsligt dök det upp ett sjömonster i viken. Jag höll på att ramla från flotten, så rädd blev jag... men det var bara Brollan som skulle kolla vår bojkätting!

Efter en trevlig middag med Sjöodjuret med fru tog vi en vända runt Röda kon. Solen gick ner i säck, och det bådar ju sämre väder. Det stämmer, för i dag är det betydligt sämre än gårdagens högsommarvärme.

Snickerier

2010-05-14T09:26:00.000+03:00

Vår båtrenovering framskrider så sakteliga. Om någon missat det, har vi ju bytt motor i båten. Det är inget litet jobb, och kräver både tid och kunskap. För att bättra på det senare har vi kallat in finsnickaren Jimmy för att hjälpa till med den nya inredningen som behövs akterut i båten, där den nya motorn nu är fastskruvad.

Själv vågade jag mig inte upp i båten överhuvudtaget i går, när killarna jobbade. Jag skulle bara ha varit i vägen, för utrymmet är ju inte så stort. Men jag passade på att ta några bilder när durken skulle mallas till. Man ser att det är ett precisionsjobb, det där!

Vårmorgon

2010-05-13T09:39:00.000+03:00

Det är vackert nu. Man får ha kamerarn framme i högsta hugg hela tiden och bevara intrycken så gott det går. Det är nu man ösnkar att man hade lite utbildning i fotograferandets ädla konst. Tyvärr har man ju inte det, så bilden blir aldrig som verkligheten. Men ganska fint ändå...

Mors dag

2010-05-09T21:21:00.001+03:00

Mors dag har firats i arbetets tecken. Tre skottkärrslass med ogräs har jag kärrat till trädgårdskomposten bakom huset. Grönsakslandet har spadvänts (och Johan undrar vad vi ska ha jordfräsen, som reparerades för dyra pengar i fjol, till), det blir så fint och ogräsfritt när man spadvänder och samtidigt plockar bort ogräset.
Middagen avnjöts på Golfrestaurangen tillsammans med Gullan och Brollan. Ingen av oss har någon mamma att fira (förutom Johan, men hon bor i Sverige och har inte Morsdag i dag).
Dagen avslutades med premiärtur med snurrebåten, vilket är ett av mina största nöjen. Vi for runt och kollade vad som hänt sen i höstas, och det var faktiskt en hel del.

Väl påpälsade i våra flythalare bar det av i full speed. Johan ser nöjd ut bakom ratten...

Den här byggnaden är sig lik sedan 800 år tillbaka... ja, den har väl ändrat utseenden den också under århundradena...

Midsommarstången mot aftonröd sky... snart ska den tas ner och kläs om. Och Kastelholmsnejdens dansare ska uppträda. Om vi nu hinner öva färdigt...

I Slottssundet håller ett nytt bostadsområde på att växa upp. Man funderar lite över arkitekturen, inga vanliga bondstugor precis...

... och tvärs över viken här hemma håller Klingberg på att smälla upp en konstig skapelse. Vi undrar vad det egentligen ska bli!

Kyrkledsvandringen

2010-05-08T18:51:00.000+03:00

Äntligen har vi haft vår Kyrkledsvandring! Först var vi tvungna att skjuta upp datumet, sedan har det varit frågetecken med vädret. Men i morse sken solen (fast de sedan blev mulet) och regnet väntade med att komma tills vi var framme i Bomarsund! Perfekt!
Och trevligt har vi haft hela den 15 km långa vägen. 4 timmar tog vandringen, och jag tror att vi alla är ganska möra i benmusklerna vid det här laget...

Elva stycken hurtbullar dök det upp när vi samlades vid Birkabröd i morse.

Första biten var det mycket bergsklättring.

Vi fick se Sunds kyrka från ett annorlunda perspektiv.

Det låg fortfarande is kvar i skogen.

I Gunnarsby jaktpaviljong var det lunch. Guy och Bror serverade supergod köttsoppa.

Efter 15 km - äntligen framme vid målet. Det glada gänget (förutom Calle, som tog bilden, samt Sonja och Gunnevi som lämnade oss i Gunnarsby) samlat vid muren medan vi väntade på Tjabo som skulle ta oss tillbaka till Birkabröd i sin taxi.

Vitsippstiden

2010-05-06T22:03:00.001+03:00

Den underbaraste av årstider är det just nu, vitsippstiden. I stället för vita drivor av snö, som vi såg för några veckor sedan, ser man nu drivor av vitsippor. Särskilt uppfylld av denna syn är jag i dag, efter att ha besökt Prästgårdsnäset tillsammans med min klass. Här hemma sliter man med trädgården för att få den vacker. Men naturens trädgård är den vackraste av alla. Där sköter växterna sig själva, och på Prästgårdsnäset med hjälp av kvigorna, som brukar gå där på sommaren. En matta av svalört, blåsippor, vårlök, nunneört och vitsippor blandas på ett förunderligt vackert naturligt sätt av naturens egen trädgårdsmästare.

Och det förunderligaste av allt - vätterosen. En av de få blommande växter som saknar klorofyll och lever i symbios med hasseln. Den rosafärgade blomstängeln tränger sig upp genom fjolårslöven utan varken blad eller stjälk.

Just nu blommar den som bäst under hasselrunnarna på Prästgårdsnäset i Finström. Gå dit och titta, det är en otrolig upplevelse!

Nu kommer snart gullvivetider, men jag hoppas vitsippstiden vara länge ännu!

Min kusin Anni har gått bort i denna vackra tid. Vi hann inte ha någon ny kusinträff, som vi talade om bara för några veckor sedan. Vila i frid, Anni!

Valborg...

2010-05-02T20:21:00.000+03:00

... och 1 maj har passerat. Lugnt och fridfullt har det varit, mest i arbetets tecken. Lillbåten har tvättats, bottenmålats och vaxats, och nu guppar den förnöjsamt vid bryggan. Tyvärr har vi inte varit ut på någon provtur ännu, det har ju blåst så fruktansvärt hela helgen!
Majbrasan eldades med narutvänligt material. Först en brasa på Valborgsmässoaftonen, och sedan en till 1 maj på allt det som inte brunnit upp.
Krattat har vi gjort, och jag har grävt i rabatterna. Och tvättat altanerna med högtryckstvätten. Det är roligt! Himmel vad rent det blir med minimal ansträngning! Betongtrappan ner till stranden fick sig också en omgång med högtryckstvätten.

Sent omsider tände vi brasan. Brollan kom med abborrar som vi rökte i röken. Mumsfilibabba!

Grannarna kokade kaffe och mös på bryggan.

När det bev kallt drog vi oss in i paviljongen och Johan tände Petromaxen.

Robert och Gun dök up senare på kvällskvisten.

Härliga tider!

2010-04-25T20:52:00.000+03:00

En underbar söndag har det varit. Äntligen har vi kommit igång med de olika arbeetna som ligger och väntar: båten, tomten, bryggan... mm.
I dag var det båten som stod först på tur. Johan började med att monterat peken, som vi inhandlade på båtmässan i våras. Det kommer att vara smidigt när man ska i och ur båten, att stiga på peken i stället för den rangliga pulpiten!

Bryggan har slitit sig lite i vinter. En av kättingarna har gått av och bryggan låg på snedden. I går i Norrtälje köpte vi ny kätting och nu är den gamla utbytt och bryggan ligger hyfsat rak. Dessutom fick vi Robuster sjösatt av bara farten, så nu har vi åtminstone en farkost i sjön!

Micke sjösatte också sin båt.

Slutligen ställde Johan i ordning fontänen. Då är det vår, när fontänen plaskar gemytligt på terrassen!

Förutom allt utearbete har jag hunnit med att klippa Gretel, som varit lite krasslig på sistone. Och Stornäsets vänner har haft styrelsemöte i dag, dit var jag också.
Så en hel del har det hunnits med i dag, denna soliga vårdag som i dag har varit...

Äntligen fredag

2010-04-23T21:20:00.000+03:00

Äntligen fredag. Det har varit en diger vecka med långa arbetsdagar. T o m i dag när det är fredag, var jag inte hemma förrän efter kl 17. Dessutom kvällsaktiviteter alla kvällar. PUST!
Och i morgon är det nya åtaganden - graduering för våra squaredansnybörjare i Norrtälje. Fast det är bara kul, så det känns inte jobbigt. Men man ska ju med färjan och kommer inte hem förrän sent på kvällen.

På söndag har vi möte med Stornäsets vänner. Vi ska fundera ut nya sätt att sätta käppar i hjulet för Torbjörn Eliasson & Company.
Så det är någonting alla dagar, tydligen...

Det har varit Barnens litteraturvecka den här veckan. På grund av Eyafjallajökull har det blivit en del ändringar på författarbesöken. Åsa Lind från Lappo, som skulle ha besökt oss, har blivit kvar i Istambul, och flera utländska författare har inte kunnat komma till Åland p g a inställda flyg. Så vi har fått tränga ihop oss runt de författare som kunna ta sig hit och det har gått riktigt bra. Författarna, som ofta har krav på gruppstorlekar, har varit flexibla och tagit emot dubbelt större grupper. Så alla elever har fått träffa någon författare, även om det blivit någon annan än vi först planerat.

Nu blir det en helg med lite vila (på söndag)...

Nu har det hänt...

2010-04-21T22:12:00.000+03:00

... det är isfritt i viken! Ja, det hände redan förra fredagen, men jag har ju inte hunnit skriva om det eftersom alla kvällar är fullbokade med annat. Men det är en stor händelse när äntligen isen går och viken är full med fåglar som väsnas med sin vårkurtis.

På fredagen var vi också till Ekeborg på dansavslutning tillsammans med de andra dansgrupperna. Vi träffade trevlig människor och fick god soppa på Ekeborg. Fast Calle ser lite irriterad ut över att bli fotograferad...

... medan Kerstin snällt smilar upp sig mot kameran.

På lördagen var vi till Stockholm och inhandlade nödvändiga prylar till båtrenoveringen. Och på söndagen hann vi med en vårpromenad längs ån i Norrtälje innan vi gick på A1-dansen på IOGT-lokalen.

Vilken hjärnhalva styrs du av?

2010-04-20T14:32:00.001+03:00

Vi har två hjärnhalvor som sköter olika funktioner i våra liv. Den högra är den kreativa och känslomässiga halvan och den vänstra är den logiska och matematiska halvan.
Testa vilken hjärnhalva som är din starkaste.

Änglapyssel

2010-04-15T21:17:00.000+03:00

Det har pysslats ivrigt i vinter. Jag har säkert nämnt mitt sockstickande tidigare, jag minns inte riktigt. På sistone har jag stickat en del torgvantar, som jag väl också har pratat om. Nu har jag börjat med en ny produkt till min hantverkskollektion - änglar.
Jag har alltid älskat änglar, t o m att jag samlar lite. Inte för att jag har så många, tjugo kanske, men ser jag någon fin liten ängel på loppis köper jag den troligtvis. Ibland har jag fått änglar till present av mina elever och av dotra min har jag fått änglar några gånger.
För ett tag sedan hittade jag en ny bok på biblioteket, det var en pysselbok om änglar. Jag lånade den omgående och satte genast igång med att pyssla ihop änglar.
Det är inget barnpyssel, precis. Man ska såga ut delarna i 4 mm playwood, och det är inte helt lätt! Men har man väl bitarna utsågade är det roliga kvar, att foga ihop dem med tråd, samt att måla dem, vilket ju är roligast!

Så här blev resultatet:

Nu är det nära!

2010-04-14T19:56:00.000+03:00

Isen är så murken så det är nästan bara sörja. Johan försökte stiga på den i dag, men han trampade genast igenom. Inne i viken öppnar det sig mer och mer för varje timme. Bara under de timmarna som vi varit hemma på eftermiddagen, har det blivit ett mycket större område öppet vatten inne i viken, där änderna redan nöjda simmar runt.

Enligt Bondepraktikan:

April

Om april biter sig in skall den smeka sig ut - och omvänt.
Långfredagen, regnar det den här dagen, väntas en torr sommar.
Påskdagen, om denna dag är regnig, blir det lite foder. Men är den klar väntas gott bete och mycket smör.
4/4 Ambrosius var inte populär med sitt snöfall. Han var ute och körde med sina vita hästar.
14-16/4 "Nysommarnätterna" skall vara likadana för då kan man lita på att det blir en bra sommar.
25/4 Markusdagen är vanligen kall.

Ja, det var ju kallt i början av april, så då blir det väl varmt i slutet. På Långfredagen regnade det inte, blir det en våt sommar då? Påskdagen var inte regning, fast mulet och grått. Då blir det tydligen inte så mycket smör i år. Aj då!
Det snöade i alla fall inte på Ambrosiusdagen... tror jag...
Nu är vi inne i "Nysommarnätterna", få se om de blir likadana nu... då blir det en bra sommar!

Och snart har vi isfritt i Björkviken...

Besiktning

2010-04-13T21:43:00.000+03:00

Nu är ni allt nyfikna, va? Hur gick det? Hur gick det?
Jag kom dit i god tid och satte mig att stirra nervöst på displayen ovanför dörren (efter att först varit ut och kollat mitt registernummer). 15 minuter före min tid (!) kom mitt nummer upp och jag körde nonchalant in i besiktningshallen, klev ur och överlämnade bilen till Björn.
Han körde fram till bromskontrollen och jag tog snabbt fram mobilen för att fotografera eländet. Men se så jämt och fint bromsarna tar! :-)

Sen åkte Björn iväg med bilen till bilyften. Jag släntrade oberörd efter med händerna i byxfickorna och "blystrande" på en vårmelodi - helt oberörd!

Avgasslangen kopplades på och Björn gick runt bilen och kollade ljus och öppnade motorhuven och kikade och pillade. Och sen upp i lyften.

Och vips var han klar, gick till skrivaren efter protokollet - *GODKÄND* stod det längst ner!

Jag var nära att falla Nallebjörnen om halsen i glädjeyran - men lyckades behärska mig... sa bara TACK! med eftertryck och kastade mig i bilen för att fort komma därifrån. Han kunde ju komma på att han glömt att kolla någon viktig sak....

Två saker skulle jag fixa - nummerplåtsbelysningen och en läckande bensinslang någonstans... en baggis!

Årets värsta dag

2010-04-12T22:43:00.000+03:00

I morgon infaller årets värsta dag. I natt kommer jag antagligen att vara sömnlös, jag kommer inte att kunna äta frukost i morgon p g a nervositet. Jag vet inte hur jag ska klara av jobbet ända fram till kl 15 när mardrömmen börjar.
Nu undrar ni förståss vad det är för fruktansvärt som ska ske!
Jo, jag ska besikta Kadetten! Vilken mardröm!
Jag minns i fjol, då gick bromsarna, som annars brukar vara den svaga punkten, igenom. Men då knackade dom hål i golvet i stället, och jag var tvungen att svetsa fast nya plåtar under. I baksätet - där sitter ju ändå ingen!
I år är det nog bromsarna som åter är i farozonen, åtminstone handbromsen.
När man har en 200 euros-bil så kan man naturligtvis inte begära att den ska gå igenom utan anmärkningar, men om de ändå kunde vara lite överseende någon gång! Nej, där finner man ingen barmhärtighet.

Det här är 1938 års modell av Kadetten. Lite har den ändrat, kan man säga...

Besiktningsprotokollet publiceras i morgon!

Vårtecken

2010-04-11T16:12:00.001+03:00

Det säkraste vårtecknet inträffade i går när vi tog av täckningen från Lina. De tunga gröna presenningarna åkte av och fram kom hon, vit och fin som alltid. Torrt och fräscht var det inombords också, det har varit en bra vinter på det sättet. Ingen fukt eller mögel, som det varit de senaste vintrarna.

Johan står på däcket och funderar över allt som borde göras.

Men än ligger isen tjock i Skutviken. Bryggan har varit helt försvunnen under isen. Nu börjar den sakteliga smälta fram.

Sen tog vi fram Weber-grillen och grillade en fläskfilé.

Den senaste veckan...

2010-04-10T10:32:00.000+03:00

... har jag på:

måndagen dansat squaredans hela eftermiddagen
tisdagen jobbat och sedanvarit på styrelsemöte på ÅHA (Ålands hälsoalternativ) hela kvällen
onsdagen haft filmkväll med min LCHF-grupp.
torsdagen dansat squaredans
fredagen haft kollegiefest med Källbo/Pålsböle-personalen

Det var min vecka det. Jag känner mig lite utpumpad. Dessutom var jag med och arrangerade kollegiefesten, så det har varit pyssel med det varje ledig stund.

Men nästa vecka ska bli lugn, och då ska jag bara blogga och facebooka alla kvällar hela veckan!

I dag regnar det igen och jag ska till Haraldsby byagård och städa efter kollegiefesten. Jag skulle kunna bjuda på lunch där, för vi fick massor med mat över. Vi tog catering från Soltuna, och det kan verkligen rekommenderas. Man får rikligt med mat och det är dessutom supergott. 15 €/person kostade det.
Det är så fruktansvärt många karotter och fat så det är svårt att hålla reda på vad allting är. T ex råkade vi sätta fram aiolin till efterrätten, vi trodde det var vaniljvisp eller något liknande. Ja, det var en sensationell smakupplevelse - vaniljglass med hallon och aioli och chokladbollar! Mums!

Vi hade tänkt avtäcka båten i dag, men det regnar ju... :-(

Ha en skön helg, alla!

Hemlighuset

2010-04-05T09:28:00.001+03:00

Den stora premiären har gått av stapeln och hela stolrad tre i salongen på Solbacka uppfylldes av nervösa anhöriga till huvudgestalten i pjäsen, textilfabrikör Ludwig Olsson, alias Brollan.

Men vi hade inte behövt va nervösa. Pjäsen löpte på så gott som klanderfritt, och vi misstäntkte starkt att Brollan hade hörsnäckan med det inlästa manuset i öronen, eftersom han kom ihåg replikerna så bra.

Jag vill varmt rekommendera Hemlighuset till alla som vi få sig ett gott skratt!

Påskdagen

2010-04-04T12:58:00.000+03:00

Inte lika vackert väder som de två föregående dagarna, men hyfsat skönt ute när vi gick på en promenad till Stornäset. Till vår förvåning hade någon låst bommen över vägen vid Tjudnäset. Är det redan stängt för allmänheten? tänkte vi. Vägen är ju allmän, hur kan man stänga av den så där!?

Vi fick oväntat långväga främmande, plötsligt. Mässkalle ända från Karlstad med fru dök upp tillsammans med Herr och Fru Haddock. Konstigt att se att nätbekanta faktiskt finns på riktigt! Det var roligt att träffas!
I kväll träffas vi igen, då ska vi alla på teaterpremiär till Solbacka. Usch, vad nervösa vi är, ska Brollan verkligen komma ihåg alla sina 214 repliker?

I dag blev det memma till lunch - inte lchf, men gott! Vi glömde sätta fram memman i går när vi hade påskfrämmande, det var ju meningen att den skulle vara till efterrätt... *suck*
Får väl ansluta mig till den där gruppen på facebook:
Bättre att ha Parkinsson och spilla ut halva groggen än att ha Alzheimers och glömma var man ställt den!

Påskafton

2010-04-03T20:39:00.000+03:00

Årets Påskafton är nästan slut och vi känner oss nöjda och tillfreds med dagen. Vi kan konstatera att våren är här. Krokusen blommar på tomten!

Joel har varit hos Mommo hela dagen. Full fart har det varit, vi grillade korv till lunch och vi upptäckte att det bor en liten pyroman i Joel...

Seidi hade det skönt i solen. Otåligt väntar hon på att isen ska lossna... "Så att man får fiska!" ligger hon och tänker i solen

Sen gjorde vi lite påskpyssel. Decoupage på urblåsta ägg...

Såhär fina ägg blev det!

Ocg så här!

Joel leker tandläkare på Jenny.

När solen började sänka sig gick vi in och åt lammstek. Joel hyrde en film från Ålcom och den var tydligen bra, för han skrattade högt hela tiden.
Vi hann också spela lite Klöver åtta innan Jenny, Joel och Seidi åkte hem.

Långfredag

2010-04-02T19:21:00.000+03:00

Vilken ljuvlig Långfredag vi fick i år! Jo, isen ligger tjock i viken, snötäcket är fortfarande djupt... men solen har strålat från en klarblå himmel hela dagen. Vi har lyckats hålla oss ute från 11-tiden till kl 16. Johan har plockat undan en del vintersaker: Snöslungan, skidorna och snöspadarna. Jag har mest suttit i solen och njutit. Vi var en sväng ut på isen också. Den är fortfarande tjock och hård, det tar nog till Valborg innan den gett med sig i år.

Några vårtecken har jag noterat: krokusar i trädgården och en fantastisk plog med sångavanar som kom förbi alldeles ovanför våra huvuden när vi var nere vid bryggan. Säkert 50 fåglar som trumpetade högljutt, så vi kunde inte missa deras ankomst.
Sen gick vi in och kokade världens godaste fisksoppa.

Påskhäxor

2010-04-01T20:30:00.002+03:00

Det drar ihop sig till Blåkulla-färd! Jag har redan åkt lite kvast i dag. I morse hade vi spektakel för våra elever. Men dock har eleverna blivit modigare med åren. Förr var dom rädda för häxor och dylikt och förhöll sig avvaktandeom de såg en häxa, även om den var utklädd. Nu störtar de över en och försöker slita av en kläderna om man visar sig i häxmundering. De har svårt att leva sig in i fantasin och vill bara avslöja lurendrejeriet trots att de ju väl vet att det är deras fröken som är utklädd.

Häxeriet blev en enda jakt med häxan först och barnen efter. Gissa vem som var helt slut efter den lektionen...

Glad Påsk alla!

Förmaksflimmer

2010-03-28T15:35:00.001+03:00

Från http://www.vardguiden.se/:

"Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är en av de vanligaste störningarna av hjärtats rytm. Många patienter har inga symtom alls medan andra känner att hjärtat slår oregelbundet eller snabbare än vanligt. Sök vård akut om du känner dig dålig. Ta kontakt med husläkaren om du känner obehag.

Det finns tre typer av förmaksflimmer:
•Korta attacker som ofta går över av sig själv inom några minuter, men kan sitta i ett par dygn innan hjärtrytmen på nytt blir regelbunden.
•Ihållande attacker som kan brytas med hjälp av mediciner eller en elstöt.
•Permanent förmaksflimmer som bara ger lindriga besvär eller inga symtom alls. Man får acceptera förmaksflimret och patienten kan leva ett normalt liv med sitt förmaksflimmer.

När hjärtat slår regelbundet drar hjärtats förmak och kammare ihop sig i tur och ordning innan blodet pumpas ut i stora kroppspulsådern. Vid förmaksflimmer strömmar blodet sämre genom hjärtats förmak och har då en större benägenhet att bilda blodproppar.
Risken för att en blodpropp ska lossna och följa med blodströmmen till en annan del av kroppen beror ofta på om du har andra sjukdomar. Är du i övrigt frisk är risken för blodpropp liten. Det är dock viktigt att man hos varje patient tar ställning till om man ska behandla med bloproppsförebyggande läkemedel.

Orsaker
Orsaker till förmaksflimmer är bara delvis kända. Oftast får man inte reda på orsaken. Man vet att det finns ett starkt samband mellan förmaksflimmer och andra hjärt- och kärlsjukdomar som:
•högt blodtryck
•sjukdomar i hjärtats klaffar
•åderförkalkning
•hjärtsvikt
•förhöjd ämnesomsättning med överaktivitet i sköldkörteln.

Du kan även få förmaksflimmer om du dricker mycket kaffe och/eller alkohol."

Orsaken till mitt förmaksflimmer kan vara att jag har dragits med högt blodtryck i över 20 år. Först sedan jag börjat äta LCHF-kost har mitt blodtryck sjunkit till normal nivå. Synd att man inte började med den kosten för 20 år sedan... men då skulle det vara fettfritt.

Lungvensablation

2010-03-26T20:13:00.000+02:00

Jag träffade doktor Mats-Ola i dag, hjärtdoktorn.
Min medicinerig har tills vidare inte givit någon effekt, trots att jag provat diverse olika mediciner. Nästa medicin är en tuffing med biverkningar som fyller en hel A4-sida. Mats-Ola tycker inte att jag ska äta den medicinen p g a alla biverkningar.
Jag har att välja mellan att äta medicinen, inte äta den och ha mitt förmaksflimmer, och alternativ tre - åka till Åbo och bli opererad., operationen lyckas till 70%.
Jag valde operation, lungvensablation, som kanske medför att jag blir av med förmaksflimret och kan leva utan alla dess mediciner, även Marevan mot blodpropp, som jag kämpar med nu.
Lungvensablation innebär att man går in i ljumsken och för upp ett verktyg till hjärtat och väggen mellan hjärtat och lungorna, där de extra nervbanorna, som ger flimret, sitter. Sedan bränner man av nervbanorna soch eliminerar de extra impulserna. Förhoppningvis har man bränt rätt och hittat alla ställen som behöver brännas. Om ni hänger med?
Ingreppet tar 3 - 6 timmar och är ganka smärtsamt. Man är inte nersövd. Kul, va!

Men om man blir frisk är det ok för mig. Jag är ganska tålig mot smärta. Men jag ser inte fram mot ingreppet, kan jag ju erkänna.

Väntetiden till Åbo är ca tre månader.

*Suck!*

A1-kurs

2010-03-21T12:16:00.000+02:00

Lördagen tillbringades i Uppsala på A1-kurs. Vi började kl 10 med att gå igenom alla 42-43 call som hör till programmet. Callern Freddie Ekblad var noga, han gick inte vidare förrän alla kunde utföra callet prefekt. Så det tog sin lilla tid innan vi hade tröskat igenom alla call.

Sedan var det lunchpaus och därefter A1-dans till kl 17.30.

Vi åkte redan på fredagen och fick övernatta hos Bengt och Gun-Gerd där vi blev förplägade på bästa sätt!

Mycket revligt hade vi denna helg, men i dag är vi ganska trötta!

Söndagsvila

2010-03-14T20:09:00.000+02:00

Det mesta har hunnits med i dag - förberett utvecklingssamtal, förberett gillesdansövning, röjt i linneskåpet, varit ut i solen, farit runt lite med Enjo-skaftet, konfererat med Isabel om svar på insändare, klippt Gretel och Sune, bakat LCHF-bröd (Birgitta Höglunds goda)... ja, det var väl det jag hållit på med i dag.

Middagen i dag bestod av en macka med Lchf-bröd, ost och makrill.
Här ser ni mina nygräddade LCHF-bröd. Receptet finns på Birgitta Höglunds blogg här till höger.

Plöj upp skiten!

2010-03-13T19:22:00.000+02:00

Jag har varit på en riktigt långpromenad i dag. Jag var tvungen att gå till Stornäset för att se hur fult det är. Borghill med flera samt någon annan skribent i dagens Gamlan har nu kommit på att Stornäset är så otroligt fult så det är lika bra att gräva upp skiten och anlägga gräsmattor. Då blir det vackert!
Stornäset är nämligen ett enda stort kalhygge och stränderna är fula och bevuxna med sly, helt oanvändbara. Och bokskogen är rutten. Vad ska man ha det kaoset till om inte golfbana?
Så i dag var jag tvungen att gå dit och se det som jag inte har märkt förut - fulheten på Stornäset.

Jag gick på isen längs stranden och kom så småningom till Alvikshålet, där Stornäset tar vid. Vassruggar och alar i stränderna. Klippor och tallskog ovanför. Vackert, tyckte jag. Sen kom Sandviken. Det är en av de finaste klipporna längs Norra Lumparn. Släta och platta, och bottnen där är hård sand och långgrund. Perfekt för barn!
Sen gick jag till Stora alviken. Det är Mörns strand, men jag gick upp där och kom till vägen som slingrar sig genom Stornäset. Nu isbelagd med höga plogvallar på sidorna, vackert det med. Och våren är inte långt borta när man kan gå runt hela Stornäset, jag har alltid tycket att det är så vackert längs den smala skogsvägen...
Men jag har väl haft fel. Det är fult och förstört sedan decennier tillbaka. Boghill har varit där och planterat skog och Kallervo och Per-Erik har huggit ner den. Så det är väl bara att fortsätta - plöj upp bråten och så gräs. Det blir både miljövänligar och snyggare, sägs det.

Ja hur ska jag veta som är född i skogen...

Hej igen!

2010-03-12T19:58:00.000+02:00

Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag nu, men det har varit mycket, som dom brukar säga.
LCHF-kursen tog slut i onsdags, så lite har det minskat. Men nästa vecka börjar utvecklingssamtalen, då är det fullt upp alla kvällar!
Den stor förändrigen är väl att det har varit vårväder den här veckan. Gud, vad härligt det har varit! Jag njuter verkligen.
I helgen är jag gräsänka (vlket konstigt ord!) för Johan är till Bålsta på callerkurs. Det känns väldigt konstigt att sitta här ensam en fredagskväll. Men jag hörde just på nyheterna att folk har blivit mindre ensamma sedan facebook kommit in i deras liv, så jag ska logga in på facbook när jag skrivit det här inlägget.

De senaste 4-5 veckorna har det varit mycket arbete med LCHF-kursen, och jag har även varit extremt noga med kosten. Inte en överlopps kolhydrat har fått slinka ner.
Det har också gett resultat. De 5 trivselkilon, som jag inte riktigt brytt mig om att göra mig av med, har börjat krympa bort så sakteliga. Nu är det bara 2 kg kvar. Jag har tagit det som ett litet experment i samband med LCHF-kursen. Man måste ju veta vad man pratar om och kunna ge råd när folk fastnar på platåer, som ju sker förr eller senare.
Det är tack vare Skaldemans senaste bok Varför går jag inte ner i vikt som jag kommit mig för att testa några grejer. Jag har fört matdagbok på http://www.lchf.se/ , jag har undvikit mellanmål och slutat med min aspartamsötade magnesiumtablett på morgnarna. Och vinkonsumtionen har krymt till ett minimum. Det märks på vågen och på kläderna. Det är så enkelt att gå ner i vikt med LCHF, man får äta sig mätt och hålla sig mätt i många timmar.

Det här är Skaldeman. Han har gått ner 60-70 kg på LCHF-kost.

Insnöade

2010-03-04T21:04:00.000+02:00

I morse var vi verkligen insnöade - bokstvligen alltså, inte bildigt talat...
Redan vid 4-tiden vaknade jag och hörde hur det blåste, själva huset riktigt riste i byarna, och jag såg för mig hur vägen såg ut - en enda stor driva ända ut till "stora vägen"...
Johan är förkyld och stannade hemma från jobbet medan jag begav mig ut i drivorna - dock inte med Kadetten den här gången, utan med 4WD Matzdan.
Första metersdrivan nere vid grannens redskapsskjul gick bra. Snön for över bilen och jag såg inget, men tog mig igenom.
Sen var det hyfsat bra ända tills jag kom till Isabels morotslandet. Där tornade en metershög driva upp sig, och den fortsatte framåt en tio-tjugo meter. Jag gasade på lite extra, men plötsligt satt jag fast i drivan och kom varken framåt eller bakåt.
Jag klev ur och gick hem efter en spade.
Så småningom fick jag hjälp av Johan med snöslungan, Micke med spade och Isabel med snöskuffare.
Och drivan jag fastnade i var liten jämfört med de drivor som tornade upp sig på raksträckan mot postlådorna. Hela den vägbiten var täckt av en enda metershög driva lika bred som hela vägen. Den var högre än snöslungan så Micke och jag fick skotta ner den när Hohan väl fick upp en smal ränna rätt igenom... om ni nu kan förså hur det gick till... men efter 1½ tuimme hade vi skottat oss ut till vägen, och jag kunde fara till skolan endast en kvart försenad.
Nu är jag trött på snön!

Otursdag

2010-02-27T20:56:00.002+02:00

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig. T ex i fredags...
Johan fyllde år och jag skulle fixa lite extra fint, middag och städat mm. Dessutom skulle jag hinna sy en squaredanskjol till söndagens dans i Öregrund.
Första halvan avlöpte bra med uppvaktning med present och personligt födelsedagskort på morgonen, som brukligt är i familjen. Sedan for Johan till jobbet och jag skulle ta itu med förberedelserna inför kvällen och inför helgen med att sy kjolen.
Kjolen var först på tur, och det löpte på bra... ända tills jag märkte att jag hade för lite tyg!
- Nå, det kan jag köpa när jag far till Mattssons och handlar middag, tänkte jag.
Sen vidtog städningen. Nå, så vidlyftigt var det inte med städningen, lite plock så att bordsytorna blev fria i alla fall.
Vid två-tiden gkorde Seidi och jag oss i ordning att fara till Mattssons. På med "stadskläderna" och kopplet (det var Seidis enda klädsel) och sen kastade vi oss i bilen. På med radion, som just då spelade Firardax med Tom.
- Oj, jag måste ju skicka in en gratulation till Johan, tänkte jag, och började genast att skriva ett mess. Önskemusik skulle vara Brevet med Ramona Nordberg, som är Johans favoritlåt. Men "Ramona" blev bara "Semona" när jag skrev det på mobilen, så jag måste ta fram "stava" och skriva det manuellt... vilket fipplande!
Vi hade hunnit till Herrgårds backan....och när jag tittade upp från mobildisplajen såg jag en plogpinne komma farande mot mig och sedan fortsatte färden raskt ut i snödrivan utan att jag hann göra nånting.
- J-lar, förb-a, he-te, ekade det i Kadetten där den stod stadig två meter in i plogvallen.
Det var bara för Seidi och mig att kliva ur och börja traska hemmåt, jag i klackstövlar och korta dunjackan.
På vägen mötte vi Isabel och Rune, som stannade och lovade komma med traktorn om det behövdes när de kom hem från sitt ärende.
Nå, det ordnade sig ändå, Johan kom hem i ilfart, tidigare från jobbet, och Mazdan drog enkelt upp Kadetten ur snödrivan. Sen for vi gemensamt till Mattssons och köpte både tyg och mat.
Så går det när man fipplar med mobilen under körning!
Middagen var god och riklig.

Tidningsdebatten

2010-02-25T21:09:00.000+02:00

Det skrivs mycket i tidningarna nu, hoppas ni följer med debatten. Lite stressigt är det att hinna med alla insändare, tur att jag har sportlov!
Jag är lite sur på Ålandstidningen. Det tar flera dagar innan insändarna kommer in. Nyan publicerar insändaren oftast dagen efter man skickat in den. När den sedan kommer i Ålandstidningen är den ju gammal. De flesta har ju redan läst den i Nyan.
Vi sade upp Nyan för några veckor sedan. Jag ångrar mig nu, för när man jämför inläggen man själv skrivit märker man att de presenterar allting mycket trevligare i Nyan.
Nej, nu ska vi ha Nyan igen!

Marevan-kontroll... med mera

2010-02-24T22:31:00.000+02:00

Har varit på min vecko-marevan-kontroll i dag. Äntligen var sköterskan Monita nöjd med mig! Värdet som ska vara mellan 2-3 var i dag 2,38! Det hade tagit ett skutt på 0,6 sen sist, så nu fick jag minskad dos. Nästa vecka får vi se om jag är infasad på rätt dos...
Efter provtagningen erkände jag att jag varit extra noga med LCHF-dieten den senaste veckan. Blott 20 g kolhydrater per dag, och fettintaget har varit uppåt 130 g. Precis som det ska va! Kaloriintaget har legat runt 1400-1500. Jag blir alltid förvånad när det inte blir mer kalorier trots att jag äter ganska mycket fett.
Proteinintaget har varit runt 65 g, exakt det jag ska ha med min storlek - 1 g/kilo normal kroppsvikt.

Det är ganska jobbigt när man ska bokföra så här noga. Man måste väga varenda munsbit och föra in i programmet. Och programmet jag använder är Kostverktyget på http://www.lchf.se/ . Det är en betalsida, det kostar 99 kr / månad att vara med där. Själv har jag fått medelmskapet gratis p g a mitt engagemang i LCHF-rörelsen. Nånting ska man väl ha för att man kämpar mot väderkvarnarna!

I kväll hade vi förresten LCHF-kurs i stan. Jag har ett trevligt gäng vetgiriga elever, som troget kommer. Och ner i vikt går dom!

Jag hade med Oopsies och bjöd på till mina elever i dag.

Oopsie

3 ägg
100 g filadelfiaost
salt
(bakpulver)
Dela gulorna från vitorna, sätt i lite salt och vispa så man kan vända bunken upp-och-ner. Vispa gulorna och filadelfiaosten (med bakpulvret). Vänd försiktigt ner gula-filadelfia-smeten i äggvitevispet. Vispa inte, det ska vara luft kvar i smeten! Klicka ut smeten på bakplåtspapper. Det blir sex oopsisar. Grädda i 150 grader i 25 minuter.
Oopsis kan användas som underlägg till pålägg, rulltårta, smörgåstårta, ja vad du vill. Man kan också köra olika kryddblandningar i smeten. Gott!

Seidi och Mattematte på promenad

2010-02-23T19:22:00.001+02:00

Nu när vännen Seidi är här är det tvunget att gå ut på promenad både bitti och sent i ur och skur... ja, skur har det väl inte varit, däremot uppemot - 20 grader, snålblåst och snöyra.

Men i går var det trots kylan ett härligt väder. Så härligt att vi nästan var för frimodiga och hamnade på en riktigt strapatsrik runda.
Seidi fick vara okopplad, jag tänkte att hon inte går så långt utanför vägen när snön är lika djup som hon är hög. Trots det tog hon två rundor i skogen när rådjurslukten blev för stark.

Jag hade en visselpipa med och visslade som en galning, men hon har en speciell förmåga att slå dövörat till när det behövs. Och efter en stund kom hon ändå tillbaka, häschande och flåsande, det var nog jobbigt att ta sig fram i den djupa snön.

Vi gick till Klingbergs stranden, som ligger snett mitt emot vårt hus, ca ½ sjömil bort (knappt 1 km) skulle jag tro.

Då såg huset så nära ut, så jag bestämde att vi skulle ta oss hem över isen.

Det var nog inte riktigt välbetänkt beslut. Snön gick upp till knäna på mig, och Seidi-stackarn vadade i snö ända upp till halsen. Dessutom blev det dubbla lager snö, med hårdare snö under, som inte bar riktigt, så man klafsade igenom, och närmast isen var det vatten.

Vi var helt slut när vi äntligen kom hem efter åtskilliga vilopauser. T o m Seidi fick tillräckligt med motion den dagen...

På eftermiddagen var vi till Isabel och hade datakurs. Seidi var så trött så hon knappt orkade snusa efter kattorna.

Kalla vintrar

2010-02-21T12:33:00.001+02:00

Kapten Haddock ondgjorde sig över oss som gnäller över att det är lite kallt ute. Men nog har även vi i vår åldersklass fått stå ut med kalla vintrar. På 60-talet var alla vintrar kalla, det kunde vara -30 grader ibland, och vintern sträckte sig från början av december til slutet av mars.
På den tiden var det skare i mars. Man kunde ta sparkkälken och åka var som helst i terrängen. Vi sparkade till skolan över Slottsundet ibland.
Hemma hade vi utedass. Det kunde ibland bli besvärligt på vinter om det blev fullt, för det gick inte att gräva ur dasset på vintern.
Jag minns en gång när jag skulle på dass. Det hade byggt på till ett högt torn som var i höjd med sitthålet. Jag räknade med att det inte rymdes en enda korv till innan tornet blev högre än sitthålet. Därför letade jag rätt på en pinne och petade omkull hela tornet, och sedan kunde jag uträtta mina behov i lugn och ro.
Det var väl inget märkvärdigt med det, men konstigast var nog mammas reaktion när jag stolt kom in och berättade om min bedrift.
- Mamma! Ja peta ikull skittornet i skithuset!
- Och kommer in! sa mamma och tittade på mig med avsmak..
Ja, vart skulle jag annars ha tagit vägen...?

Vi ungar var ute jämt när vi var lediga från skolan. Men jag undrar... vad hade vi på oss egentligen? Det fanns inga vadderade utebyxor på den tiden. Själv hade jag byxor av ylletyg som mamma sydde av avlagda kappor som hon fått av Lagårsbacks Ines. När strumpbyxorna kom hade jag väl sådana, men innan var det väl stickade yllestrumpor fasthållna med ett livstycke.
Förresten minns jag första gången jag såg ett par strumpbyxor. Det var på en gymnastiktimme när jag gick i andra klass. När vi bytte om visade det sig att Christer Andersson från Sundby hade strumpbyxor. Vi andra glodde förundrat på detta märkvärdiga plagg.
På fötterna hade vi Nokias gummistövlar som vi fick hämta i Freds butiken (som Haddock skrev i kommentarerna) och en gång välde jag i ett svagt ögonblick ett par röda kärringstövlar, som jag sedan fick dras med hel vintern. De stövlarna glömmer jag aldrig!
Vi hade ett par läderkängor efter mormor. Dem användes ibland, och vi hade dem även som skidkängor. De var mycket bekvämare än att skida i gummistövlarna. Då var man ju tvungen att vika in tårna så att man kunde spänna fast gummistövlarna i "råttfällorna". Man fick ganska ont i tårna efter ett par timmars skidande. Då var mormors läderkängor höjden av bekvämlighet. Tyvärr hade vi ju bara ett par, så vi fick turas om att ha dem. Åt mig var de dessutom 4-5 nummer för stora, så jag fick ha massor av yllesockor i. Det var varmt och skönt i alla fall!

Nu är ungarna utrustade med alla tänkbara varma kläder, och de har så mycket kläder så de märker inte om tre-fyra par byxor är kvar i skolan. När vintern är slut är det ett helt berg med kvarglömda kläder som ingen känner igen.
Ja, tiderna förändras och väl är väl det. Och eftersom tiderna förändras, förändras vi människor också. Det är därför vi upplever det som lite kallt nu när vi inte riktigt är vana med kylan.

En del flyr från kylan till andra sidan jordklotet, det är fusk, tycker jag. Men man kan trösta sig med att när de kommer hem igen kommer de att vara ännu mer ovanan med hemmatemperatuern...

Köldrekord snart?

2010-02-20T20:19:00.000+02:00

Såg i tidningen att årets januari bara kom på 14:de plats i kalla januarimånader sedan de började föra statisktik. Nu har ju februari gått an med samma kyla, så snart måste vi väl börja närma oss köldrekord i alla fall.

Vi är ju med hund just nu. Vännen Seidi är här medan matte och lillhusse är i värmen i Egypten. Så nu måste man ut flera gånger och dagen på kiss&bajs-runda. Som tur är är Seidi som en maskin, så fort vi kommer utanför dörren kissar hon och så fort vi kommit utanför vår tomt bajsar hon. Tyvärr blir det ofta på grannens tomt, men bajshögarna syns ju inte nu i snön... fast det som göms i snö...

Sen springer vi fort in igen, så kiss&bajs-turerna tar max 10 min.

Men man måste klä sig väl när det är så här kallt. Jag har min specialmundering på mig, så jag fryser inte!

LCHF-kurs

2010-02-17T21:33:00.000+02:00

Nu har jag äntligen kommit igång med min LCHF-kurs. 8 intresseade elever har jag. En del är ganska kunniga, men några är helt nybörjare och behöver undervisning och vägledning.
Vädrets makter försöker varje onsdag förhindra att jag ska komma till min kurs. För tre veckor sen var det snöstorm och vägarna nästan igenyrda när jag skulle till stan.
Förra veckan var det 17 minusgrader när jag hastade iväg till stan, lite sen var jag dessutom. En bit på väg kom jag på att jag hade glömt nyckeln till lokalen hemma. Bara att vända bilen och sladda hem efter nyckeln genom snödrivorna.
I Godby skulle jag hämta upp en deltagare. Hon pratade i telefon när jag kom, och jag som redan var sen... Nu blev vi ännu senare.
När hon skulle sätta sig i bilen hade dörren på passagerarsidan frusit fast så vi fick med förenade krafter dra och puffa upp dörren, jag från insidan och hon från utsidan. Och sedan gick inte dörren att stänga i stället!
Nu började jag bli ganska nervös. Jag ringde till Brollan, som också skulle på LCHF-träffen, om han var i närheten och eventuellt kunde hämta upp oss. Nej, han var redan vid Kantarellen...
- Vi får ta min bil, sa min passagerare.
Den stod kall och igenisad på gården bakom huset. Där stod även en stor Volvo farmare och tog upp en del av parkeringen. Man kunde bra ha tagit sig förbi den och ut på själva gatan, men damen i fråga var kanske inte så van att backa, så vi hamnade i plogvallen gång på gång. Efter några försök klev hon ur och tågade ilsket in till grannen, vars bil vi försökte komma förbi. Han kom ut och körde undan bilen, och vi kunde äntligen komma iväg från Godby.
Nu var klockan redan tio före sju, och vi skulle börja kl sju.
Jag ringde återigen till Brollan, som nu stod på trottoaren tillsammans med 17 andra kursdeltagare i 17 graders kyla och väntade och meddelade att vi var på väg.
En mardröm för mig som alltid vill vara i tid!

I dag gick det i alla fall mycket lugnare till, jag var i god tid och alla fick komma in i värmen direkt. Jag tyckte själv det blev en riktigt lyckad kurskväll.
Tre gånger till ska vi träffas. Nästa gång blir det att prata om fetter!

Fuktvakt

2010-02-14T20:21:00.000+02:00

Härom morgonen låg jag och drog mig lite i sängvärmen medan Johan rustade med frukosten i köket. Jag slumrade vål till en stund, och vaknade av att Johan ropade upprört från vardagsrummet.
- Britt! Kom hit! Genast!
Oj, vad har nu hänt?? undrade jag oroligt. Har han skurit sig på kökskniven, eller är det något "husdjur" som uppenbarat sig.
Jag hastade upp, och i vardagsrummet stod Johan och stirrade ner i en blomkruka, varifrån det kvittrade hysteriskt.
Jag hade glömt min bevattningsvakt i form av en fågel, som jag köpte på Sparhallen för någon vecka sedan. Man sticker ned den i krukan och när det blir torrt i jorden börjar den kvittra. Det var den som nu utlöste sig och började kvittra.
Och där stod Johan och och stirrade förbryllat ner i krukan. Han kunde inte se fågeln p g a bladverket, så man kan förstå att han undrade.
Gissa om jag skrattade gott....

Jo, jag lever!

2010-02-08T23:33:00.000+02:00

I kommentarerna börjar en del tro att jag knåpat iväg eftersom jag inte skriver i bloggen alla dagar. Men jag lever nog...

Jo, det finns många dieter och de flesta fungerar väl ett tag. Men sen kan och orkar man inte hålla sig till dieten eftersom den är extrem och konstig, och då barkar det iväg igen. Kilona kommer snabbt tillbaka.

Anledningen till att jag tror på LCHF-dieten är att det är den ursprungliga dieten som våra förfäder levt och utvecklats av. Folken som levde längs iskanten när inlandsisen smalt hade inte bröd, potatis, ris och pasta. Och ingen frukt och knappt några grönsaker. De levde på de feta dujren; säl och fisk, sjöfågel och annat vilt de kunde jaga.

Om det hade funnits margarin och vitt mjöl på den tiden hade inte vi ens funnits i dag. Då hade mänskligheten förstört sig själv för flera tusen år sedan.

Sedan har vi ju inuiter och massajer, som för mig är dietistiska föreblider. De är världens friskaste folkslag och får sällan eller aldrig hjärt- och kärlsjukdomar.
Först efter att den moderna västerländska skräpmaten kommit in i deras samhällen har de blivit sjuka och feta. Om de levat av sin traditionella kost hade de fortfarande varit friska och smala! Det är min tro!

Jag såg ett TV-program för ett tag sen, där en västerlänning var bjuden till ett massaj-bröllop. Som bröllopsgåva hade hon med sig en säck socker!!

Läs om äldre dieter här!

Nog lever jag än...

2010-02-04T19:53:00.000+02:00

... men det är svårt att hinna med allting, bl a bloggen blir lite lidande i min hektiska tillvaro.
Jobb, fritidsaktiviteter och spring på ÅHS upptar min tid, och hjärtat hänger knappt med i svängarna, så som jag stressar på.
I går var jag till hjärtmottagningen och fick en ny medicin mot flimret. Sköterskan tog EKG och sedan fick jag ett piller, och efter en timme tog hon ett nytt EKG. Ingen aning vad proverna visade, hem for jag och hjärtat fortsatte att skutta oroligt.

Jag var också till Marevansköterskan Ulla. Antagligen hade hon läst Nyan, för efter provtagningen, när hon konstaterat att blodet fortfarande är tjockt, spände hon ögonen i mig:
- Jag har förstått att du äter nån sån där fettdiet! Det bör du nog sluta med eftersom vi inte får rätsida på ditt blodvärde! Det är fettdieten som ställer till det! sa hon strängt.
Jag blev lite betänksam, och sa först ingenting. Men sen drog jag andan och förklarade att jag inte tänker börja med kolhydratdiet igen, eftersom jag i övrigt mår alldeles utmärkt av min diet.
- Är inte det primära att vi ska få bukt med mitt förmaksflimmer? undrade jag, och det höll hon väl med om.
Men att jag löper en stor risk att få blodpropp i hjärnan hävdade hon bestämt.

Det känns ju inte så kul. Men min diet ändrar jag inte! Det kan ju inte vara bra för mitt flimmer om jag går upp 10 kg heller, vilket jag säkert skulle göra om jag började med kolhydrater.

Min nya flimmermedicin heter Sotacor, och har en del beverkningar:
Långsam puls, yrsel, störningar i hjärtats rytm (det har jag ju redan, jag trodde att medicinen skulle motverka störningarna), hjärtklappning, vätskeansamling, bröstsmärta, svimning, hjärtsvikt, kalla händer och fötter, hudutslag, illamående, kräkningar, diarré, uppkördhet, magsmärtor och sura uppstötningar, trötthet, andfåddhet, kraftlöshet, feber, huvudvärk, sömnstörningar, oro, depression, humörsvängningar, stickningar i händer och fötter, kramper, sexuella störningar, samt syn- hörsel- och smakstörningar.

Herregud! Är man inte sjuk så blir man det garanterat av den där medicinen!

Jag kommer att höra av mig med jämna mellanrum, så ni vet att jag lever.

Aktiv helg

2010-01-31T12:16:00.001+02:00

Vi har ägnat den här helgen åt till att ränna runt till barn och barnbarn, och vi har hunnit med en hel del. På fredag kväll var vi bjudna på middag till Fredrik och Caroline. Och vilken middag! Rökta räkor, rostbiff med en fantastisk sallad på minst 10 olika ingrdienser, glass med chokladsås (hmmm.. efterrätten var inte LCHF direkt, men Caro ursäktade sig och sa att vi fick offra oss). Kan bara säga att chokladsåsen var underbart god!
På lördagen åkte vi iväg till Salem till Simons "Öppet hus". Härlig tårta bakad av Ann-Catherine (jag tog en liiiiten bit!) och Simons specialgjorda kaffe. Vi fick demonstation av den avancerade TV-dator-anläggningen. Jag skulle berätta mera om den ifall jag kunde... det övergick mitt förstånd... men fin bild hade han i sin 44" HD platt TV...
Anna var med till Simon, så det var full fart på Elias och Adrian, de älskar att busa med Anna (och hon älskar att busa med dem!)
Tillbaka i Norrtälje åt vi middag på Restaurang Antep bredvid polisstationen (den kan jag varmt rekommendera!) Jag åt souvlaki... gott!
Hem till mor Siv för att byta om till squarekläder, och sen iväg till IOGT-lokalen för en trevlig kväll med squaredans tillsammans med Eight Makers härliga gäng. Det är så stor skillnad på stilen jämfört med hemma hos oss. På Eight Makers danser är det full fart, man står beredd i startgroparna när en tip slutat, för att hinna upp på golvet och få plats i en square så fort som möjligt. Hemma hos oss måste callern nästan truga upp dansarna, och det är flera minuters paus mellan varje tipp när man ska stå och vänta på att folk orkar masa sig upp. Vi måste ändra oss på den fronten, vi i Alandia squaredancers!
Efter dansen väntade Mor oss med ost och vin.

Ja, det var en aktiv helg, kan man man säga.

LCHF-gruppen

2010-01-27T21:31:00.000+02:00

Telefonen spelade argsint i väskan. Det var Brollan.
- Va sysslar du me nuförtidn? sa han (det lät som om det var ett halvår sen vi träffades, men det är bara ett par dagar sen...).
Jag berättade sanningsenligt och noggrant vad jag just då höll på med:
- Jag står i Åha:s (Ålands hälsoalternativs) lokaler på Storagatan 14 och väntar på pressen och på min LCHF-grupp.
- Vado för satans LCHF-grupp? De ha ja int hört någe om! Vafför haddu inga skrivi om dän po bloggen då? Man vet ju ingentin när du inga skiver po bloggen mera! spottade det och fräste i örat på mig.
- Vafför ha inga Gullan och jag blitt bjudna då? fortsatte olåten.
- Nå, men jag har ju haft annons i båda tidningarna, i föreningskalendrarna...
- Någe sånt läser inte Gullan å ja! Men nesta gång ska vi komma!
Sen knäppte han bort samtalet och jag stod en stund och kliade mig i örat för att få trumhinnan att slappna av.
Sen kom reportern och fotografen och mina LCHF.intresserade deltagare. Reportern blev så intresserad att hon stannade kvar på hela träffen, och eventuellt skulle hon komma nästa gång också.
Så, om ni inte heller läser föreningskalendrarna så vet ni härmed att nästa LCHF-träff är om två veckor, den 10 februari kl 19 på Storagatan 14.
Och själv kan jag konstatera att man nog ställer upp för det man brinner för, för Gudars skymning vilket väder det var när jag skulle hem. Jag tog sikte på ett rött bakljus som jag hade framför mig och hoppades att den bilföraren visste var vägen var. Så småningom kom jag till postlådorna, och där vet man ju att det driver upp jättestora snödrivor på vägen, särskilt i den här vindriktingen. Men jag stannade, backade bilen några meter, tog tag i ratten, Bilen stegrade sig lite och viftade med framhjulen innan den satte av i full galopp rätt igenom snön så det sprutade över taket. Och hem kom vi till brasa och te och gurka med ost på!

Christer Sjögren

2010-01-24T21:18:00.000+02:00

Vi har utnyttjat det lokala kulturutbudet i dag genom att gå på Christer Sjögren-konerten på Alandica kultur- och kongress. "Christer Sjögren!" kanske någon utropar föraktfullt... "vad är nu det att gå på?"
Nå, i alla fall gick 2,5 h fort och vi klappade och sjöng med och hade väldigt trevligt. Vi satt på andra raden, så vi kunde se varje rynka i Christer Sjögrens ansikte.
Han började konserten med "Leende guldbruna ögon" och det harmade verkligen att inte Brollan hade dragspelet med sig, då hade han ju kunnat sitta på en stol bak på scenen och spela med, som Solveig brukar. Vi konstaterade att återväxten i alla fall är tryggad, Solveig börjar ju bli till åren, men sen kan ju Brollan ta vid.
Konserten var helt perfekt förutom ett par saker: Det var iskallt i salongen, så t o m Gullan frös. Och sen satt det en dam i närheten som spred en frän doft av urin runt sig... Dessa två saker gjorde trots allt att det var skönt när konserten var slut och vi kunde gå till varma Dinos och äta middag.

Kyrledsvandringen är 24 april!

2010-01-21T20:33:00.000+02:00

Det blev visst fel datum på Kyrkledsvandringen i förra inlägget - 24 april ska det vara, en lördag. Det är jag som är arrangör, ja, det är ju inte så mycket att arrangera, bara att tala om att det är och sen får folk komma om dom vill. Jag hoppas att många kommer!

Här i Skutviken har träningen inför vandringen redan börjat. I dag har vi varit på en liten runda i mörkret och snålblåsten. En tunn liten månskära syntes i sydväst, nästa helg är det fullmåne. Jag gillar fullmånen!
I morgon blir det mycket träning, för vi ska till Golfbanan och skida och åka pulka. Jag har blivit satt i pulkabacken, och jag lovar, det är värsta träningen! Joel och jag var där i fjol och åkte, och backen var så lång så vi orkade åka bara tre ggr innan vi var så slut så vi åkte hem. Så i morgon blir det ingen kvällspromenad för min del...

Vandring längs Kyrkleden

2010-01-19T20:22:00.000+02:00

Ifall det är någon som inte är med på Facebook har ni kanske missat det fantastiskt spännande evenmanget som är på kommande i april, närmare bestämt den 26 april. Då kan den som är intresserad delta i Kyrkledsvadringen från Kastelholm till Bomarsund. Det lär ska vara ca 13 km.
Jag har hört ryktas att det kommer att serveras mat och kaffe längs vägen, mot en ringa kostnad.

Själv har jag börjat träna, jag är ju inte i jättebra kondition efter operation mm, så det är bäst att börja i tid. T o m att jag fick mannen med mig på kvällspromenad i kväll. Vi gick ända till Stora alviken i kvällsmörkret. Men nuförtiden blir det aldrig mörkt. Det lyser från alla håll, från Godby i nordväst till Mariehamn i söder, så man behöver ingen lampa med sig när man går ut.

Jag minns när jag var liten och gick till Skutviken efter mjölk på kvällarna. Det var svart som i en säck när månen var i nedan, så ficklampa var ett måste. Ljusförorening kallas det, och så här ser Europa ut från en satellit om natten. Undra på att det inte blir mörkt mera!

... och nu är det redan söndag kväll.

2010-01-17T17:47:00.000+02:00

Vad snabbt det går, just var det fredag eftemiddag och man hade hela helgen framför sig och nu är det redan söndag kväll och arbetsdag i morgon!
Men helgen har varit aktiv, så det känns ju att man inte suttit framför TV:n och datorn hela tiden.
I går höll Johan Pluskurs (squaredans) på eftermiddagen. Det gick riktigt bra, ingenting att klaga på. Halva Plus gicks igenom, men det är väl så med intensivkurser, att man har gått igenom, men man kan det inte.

På kvällen testade vi den nya tapasrestaurangen Pepparkvarnen. Mycket mat var det, kanske lite för mycket på tallriken i min smak. Man blev mätt bara man såg portionen. Men gott var det, så den fick nog godkänt.
Efter middag bar det av till Hammarbo på Dansens vänners dans. Riktigt trevligt var det, fast vi var trötta efter dagens squaredans, så vi for hem redan vid 23-tiden.

I dag har jag varit ut och skidat. Jag letade fram skidskorna på vinden och skidorna i källaren. Jag har väl inte någon tipp-topp utrustning, direkt. Skidorna fick jag som växel en gång för många år sedan när jag var och handlade på Fyndbörsen (som upphört för länge sedan) och hade för stora pengar. De är praktiska på så sätt att man inte behöver valla dem. Det är räfflor under som hindrar dem att glida bakåt i uppförsbackarna. Men jag tyckte nog att de vill glida lite ändå. Kankse räfflorna börjar bli utslitna?

Skidning är jobbigt men roligt. Jag var dyngsvettig när jag kom hem. Och efter en del skuttande till gillesdansmusik i vardagsrummet känner jag att jag fått min beskärda del av motion i dag!

Det är fredag...

2010-01-15T19:48:00.000+02:00

... äntligen sitter man i soffan framför TV:n och slappar och vet att det är sovmorgon i morgon. Riktigt slut är man efter en hård vecka!
Glad blev jag när jag kom hem och vittjade postlådan - min bok som jag hade beställt från Adlibris hade kommit. Hjärnkoll på vikten heter den, skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Den sammanfattar den senaste forskningen om varför vi går upp i vikt, vad det är som styr kroppens olika behov och hur man kan kontrollera matintaget. Och allt har med hjärnan att göra, får man veta när man läser baksidestexten. Din övervikt sitter inte runt magen utan i hjärnans belöningssystem.
Eftersom hjärnan uppfattar sött som att individen har lyckats hitta näring spritter den till av glädje. Det härrör sig från den tiden då det var svårt att hitta mat och människan inte kunde lagra mat, och efter kanske en hel dags letande får kroppens sin belöning och njutning.
Nu lever vi i ett överflöd av mat, men hjärnan har fortfarande inte vant sig, utan blir lika glad varje gång man sätter tänderna i en sötsak! "Yes! Hon har lyckats igen!"
Jag har ju inte läst boken än, så jag vet inte om den är bra, men jag återkommer när jag läst den!

Det var förresten mer post i lådan, bl a uttdraget från Louttokunta (VISA) innehållande våra utsvävningar i Malaga.... :-(

Tjugondag Knut...

2010-01-13T21:36:00.001+02:00

... sopas Julen ut. Ja, vi sopade ut den redan i söndags här hemma, men på andra ställen sopas den ut just i dag.
I skolan har vi dansat Polonäs med alla eleverna, som traditionen bjuder. Det är alltid ett spännande kapitel. En del av eleverna vill absolut inte dansa, en del vill inte hålla någon i handen, och en del av dom, som vill vara med och hålla i någon annan, älskar att slita och dra så att en hel drös ramlar omkull. Fast det stora flertalet har ordning och går fint och försöker göra som vi lärare visar.
Nå, efter en svettig timme var Julen utdansad och vi tog både Serpentinen, Kanelbullen och Raketen. Ni som har dansat Polonäsen vet vad jag menar...

På eftermiddagen kom vi på att vi skulle gå till det nya dagiset och sopa ut Julen där. Förr i tiden gick man ibland till nyinflyttade, som man var nyfiken på hur de bodde, utklädd till oigenkänlighet, och sopade. Så utklädda till djuren i Hackebackeskogen tågade vi (fem lärare) iväg med diverse städredskap tvärs över parkeringen där dagiset står nytt och fint.

Vi blev visade in till alla fyra avdelningar där barnen just satt och åt mellanmål. Stora ögon och runda munnar mötte oss när vi for runt och sjöng: Nu är glada julen slut, slut, slut... och på småbarnsavdelningen var det en liten kille som fick krokig nedersläpp när vi kom in och störde mitt i mellanmålet.

Sen sopade vi i köet, det nya fantastiska centralköket med blänkande datoriserade grytor och ugnar. Man kan tillreda mat till 900 personer i det köket! Vi får alla vår mat därifrån nu.
Finström har bra ställt eftersom de kan kosta på sig så många fina kök!

Fortfarande yr i bollen...

2010-01-12T19:40:00.000+02:00

... men i dag fick jag i alla fall tag på Mats-Ola, hjärtdoktorn. Han ändrade lite på medicineringen, tog bort en halv Norvasc, jag hoppas det hjälper nu! Jobbigt att gå och vara så här svajig hela tiden.
Fast sköterskan, som jag pratade med först, tyckte att det var bra att jag hade lågt blodtryck med min diagnos. Det är inte farligt.
Men jag tycker det börjar bli farligt när det är risk att man ramlar omkull!

Höftleden funkar i alla fall bra. Vi var ute och lekte "Rävring" på idrottstimmen i dag. Minns ni Rävring? Man ska göra upp ett stort hjul i snön och sen får man bara springa på hjulet. Blir man tagen av räven blir man själv räv.
Det var fruktansvärt jobbigt att springa i snön och vi var alla ganska trötta efter den leken, även barnen! Jag var helt svettig på ryggen, det rikitgt rann, så jag var tvungen att ta av mig jackan en stund.

- Nu kommer du att bli förkyld! sa en snusförnuftig elev.

Ja, det får tiden utvisa... om jag blir förkyld eller inte!

Yr i bollen

2010-01-11T22:27:00.000+02:00

På sistone har jag märkt att jag blir väldigt yr när jag t ex knutit skorna och reser mig upp. Det bara snurrar i huvudet och jag får ta tag i något för att inte dråsa omkull.
I går var det riktigt illa, och då kom jag på att jag kunde mäta blodtrycket, eftersom vi har en Braun blodtrycksmätare hemma.
Bottennotering i blodtryck uppmättes - 110/70... det verkar väldigt lågt för mig, eftersom jag brukar ha runt 140/80 i normala fall.
I morse ringde jag till ÅHS fär att försöka få tag på någon läkare eller sköterska, men jag ringde för sent, telefontiden var förbi. I morgon ska jag ringa i tid.
När jag kom hem från gillesdansen i kväll hade jag 115/75.